Aftonbladet – 25 september 1874, sida 2

att jag blef plågsamt öfverraskad: precist hans stela, kalla väsende och förbehåll. samma tal, så helt olikt systerns. Stackars barn! Jag kände mig verkligt rörd, då hon slog sina armar omkring mig, alldeles som min egen, kära Miriam plägade göra, och berättade mig om sin sjukdom och om hura god ni hade varit emot dem. Jag försäkrar er, bästa doktor, att hon blef riktigt vältalig rörande detta ämne. — Mrs Leigh tryckte hans hand med ömhet, — Jag vill visst icke säga, att ej Ruth äfven var tacksam, men jag kan ej få det barnet att tala öppet och oförbehållsamt med mig. De hade nu promenerat rundt omkring platsen, och doktorn hade under tiden hört nog för att blifva nedstämd för hela afto. nen. Den täcka Miriam med sitt häftiga lynne var således enligt tantens hsigt engeln och Ruth endast en liten god flicka. Men på samma sätt skulle måhända nitton af tjugu dömdt; emellertid kände Cameron sig icke riktigt nöjd med den vändning, saken tagit, och några dagar sonara, då han hade en timme att disponera, for han till JE 3 vid Elysium Terrace, Han infördes som vanligt i det lilla, nätta förmaket och hade knappt hunnit tillsluta dörren, då Ruth stodiramför honom, Öfverraskpingön och glädjen öfver hans ankomst färglade och belyste så honnos föga vackra ansigte, att hang första utrop var: Hura risk ni ser ut!s Men då första ögonblickat förgått, blef kinden lika blek och läka. ren och vännen såg på henne med mindre sillfredsställelse, ehuru med mera deltagande. Han kände inom sig att han i sin ifver att sagna henne endast gjort saken värre; ty— han såg det — hon sörjde öfver någonting ;yst och tåligt, stackars lilla Ruth! Dok. sor Cameron nästan kände ett stygn ihjer