Aftonbladet – 24 september 1874, sida 2

visa sitt deltagande för patienten, vädjade till sin man, om hon icke otaliga gånger hade sagt honom, huru lik den stackars unga missen var deras Tommy, som dog nästa Augusti för ett år sedan och var begrafven på Bromptons kyrkogård; men månnen, som tycktes befara, att miss Edgestone ej skulle vara rätt nöjd med jemförelsen, yttrade till ursäkt för den samma, att hans hustru fann ett slags tröst i att hos andra unga perzoner se likhet med hennes käre aflidne gosse. Den sörjande modern torkade sina ögon, och då pya kunder ru inkommo, gick hon för att höra deras önskningar, under det mr Morrison följde Ruth ända till dörren och till afsked lyfte på sin gamla snuskiga mögsa, sem han knappt skulle rört vid för sjelfva lady Bolton, ifall hen i egen person hade kommit för att göra sina reqvisitioner. Ty George Morrison var en sträng radikal och ändå inte någon dålig karl. Med lätta steg och ännu lättare hjerta skyndade Ruth åter till hemmet, der hennes raska slag på porten talade om goda underrättelser. Hon var så upptagen af sina egna glada föreställvingar, att hon ej hörde huru fotsteg närmade sig, men spratt till, då ett stort bref, försedt med sigill och stämplar och till yttermera visso imponerande genom sitt blåa konvolut, af bref. bäraren stacks i hennes hand. Hvad kunde det vara? En legal skrifvelse, on stämning? — en foxmlig, juridisk uppsägelse från deras värd? — eller underrättelse att hyran var höjd? Intet af hvad verlden kallar lycklig händelse Kittado någonsin vägen till AZ 3 vid Elysiom Terrace, och den stackars Ruth greps alltid af sorgliga aningar vid åsynen af en embetsskrifvelse.