Aftonbladet – 24 september 1874, sida 2

ödmjukande förtrolighet. Om äfven fatiiga, voro de fruntimmer med uppfostran och finkänslighet. Tanken på en resa i tredje klassens kup öfvergafs, och utan att tänka derpå, höjde Ruth sitt hufvud litet stoltare än vanligt. Följande morgon gick hon åter till mr Morrisons bod, men denna gång fans hos henne ingen tvekan; hon hvarken promenerade i närheten eller stannade vid boklådsfönstret för att betrakta fotografier, utan gick med fasta steg ia och rätt fram till den buttre bodegaren samt såg honom i ansigtet med allvarliga, ärliga ögon, i hvilka ingen skulle kunnat läsa hvarken rädsla eller nervös villrådighet, samt sade honom öppet allt — hennes systers längtan efter ombyte, deras bristande tillgångar, hennes oro för nästa qvartals skolafgifter, och sedan hon sagt honom allt detta, bad hon att få dröja med batalningen af sin räkning. Som hon på förhand trodde, gaf han sitt samtycke, men detta på ett helt annat sätt, än hon hade väntat — utan öfvermod, skrytsam nedlåtenhet och nyfikna frågor, men med ett hjertligt deltagande i hennes oro och en upp: riktig önskan att den unga systern skulle btervinna helsan. Och hvad penningarna angick, bad han henne kort och uppriktigt, att alls icke tänka på den saken. Hvad vore fem pund mer eller mindre för honom i hans stora affärer? Intet — alldeles intet! Då i detta ögonblick mra Morrison, förvånad öfver det långa samtalet, närmade sig, färdig att qväfvas at nyfikenhet, yttrade han till henne endast, att miss Edgestone skulle resa till hafskusten med sin stackars sjuka syster och derför hade kommit för att underrätta om sin frånvaro. Den beskedliga frun, som äfven önskade