Aftonbladet – 24 september 1874, sida 2

Miriam började skratta, Var detta ämnet för dina djupsinniga funderingar? Ja, ser du, min älskling, fem pund är en så knapp summa till allt hvad jag ön skar åstadkomma. Det skulle ej vara dig till någon nytta att söka ombyte af luft, så vida vi icke kunde ordna allt förståndigt. Allt är så dyrt, och det är så många små beqvämligheter, jag skulle vilja förskaffa dig; du borde till exempel åka en stund hvar dag; derjemte bör du bada och erhålla tillräcklig och stärkande föda, och på inga vilkor får du afbryta med den medicin, doktor Cameron har ordinerat och... Ack, snälla Ruth, jag är ganska säker på att icke behöfva bad, gelber, medikamenter, eller något sådant; bara mycket räkor och porter samt smör och bröd. Men äfven räkor äro en kostsam bagatell — sex pence portionen. Jag undrar just, om vi kunna åka i tredje klassens vagn. Om vi kunna? Naturligtvis kunna vi göra det. Hvad skulle hindra oss? Att vi äro bättre folks barn? — eller de små barnen? — eller de feta arbetsqvinnorna, hvilka kalla oss mitt socker och lilla vän och som med sina korgar — sädana ha de alltid — behålla för sin räkning allt utrymme och all luft? Åh, jag skulle icke bry mig hvarken om barnen eller de feta arbetsqvinnorna, gvarade Ruth tankfull; men ibland har jag gett tredje klassens vagnar fulla af soldater, hvilka... Också kanske skulle kalla 058 mitt socker och lilla vän, inföll Miriam med spefullt allvar; men hvad gör det? Vi spara våra pengar och ha så mycket mera i behåll till räkor. Men Ruth skakade på hufvudet. Nej, Miriam skulle icke utsättas för någon för