Aftonbladet – 23 september 1874, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Ett häkte för ransakningsfängar. I går hit anlände rymmaren Leonard Lundqvist berättade vid det enskilda förhör, som då hölls med honom, om förhållandena i det hakte i New York, der han för 3 till 4 dagar var insatt, ungefär följande: Häktet var beqvämt inredt i två våningar, den öfre för bevakningen med befäl. den nedre ör fångarne. Alla fångar ega full frihet inom häktet från kl. 6 på morgonen till kl. 6 på aftonen, aflägga under denna tid besök hos hvarandra, promenera, samspråka, röka cigarrer och dricka öl, så länge kassan räcker. En af fångarne har benäget åtagit sig att servera middag (table Thöte) till ett pris af 15 gulddollars i veckan. (Således betydligt högre pris än å Grand Hötel i Stockholm.) Vid middagen bestreds uppassningen af fängelsets vaktbetjening. Två vid fängelset anstälde bokhållare, som kommo i samtal med Lundqvist och för hvilka han omtalade de förbrytelser, med anledning af hvilka han blifvit efterspanad i Amerika, ansågo att han ej kunde utlemnas till svenska myndigheterna på grund af extraditionstraktaten af 1860. Man borde böra en lagkarl i saken; men dertill fordrades penningar. Då Lundqvist förklarade, att han lika litet-hade penningar för detta ändamål som att betala middag och cigarrer med, emedan polisen i Philadelphia hade fråntagit honom hvarenda cent, voro de båda bokhållarne nog uppfinningsrika att föreslå Lundqvist, att han skulle pantsätta det vackra guldur med guldkedja samt den briljanterade kråsnål, han bar. Den eno af de båda gick till och med så långt i beredvillighet, att han erbjöd sig ej allenast att draga försorg om pantsättningen, utan ock att anskaffa den till Lundqvists skydd nödvändiga lagkarlen. Redan följande dagen hade bokhållaren med prisvärd skyndsamhet uträttat hela affären. Lundqvist erhöll ett pantqvitto å 74 gulddollars och 65 gulddoilars kontant. Bokhållaren hade sålunda nöjt sig med en provision af endast 9 gulddollars. Den utlofvade lagkarlen infann sig unktlint och yttrade, efter att hafva genomläst den af Lundqvist till domstolen uppsatta bekännelseskriften, att Lundqvist i följd af gällande extraditionstraktat ej kunde utlemnas. Lagkarlen tog 40 gulddollars för konsultationen. Sedan Lundqvist sålunda af sin behållning, 65 dollars, lemnat denne 40, erlagt betalning för middag under en vecka med 15 dollars (man torde erinra sig att hans vistelse ifängelset var endast 3 eller fyra dagar) samt användt 5 dollars till cigarrer och diverse, återstod för honom; blott 5 dollars. Men äfven dessa stannade qvar i fängelset, Han fick nämligen betala dessa till en af befälet såsom något slags böter för att han pantsatt sina tillhörigheter. Nu skulle man kanske vara frestad att tro, att Lundivist undgick att blifva ytterligare frånnarrad något, när han ej vidare egde något. — Ingalunda! Ännu hade han pantqvittot å 74 guldlollars i sin ficka, och en af bokhållarne tyckte, att Lundqvist ej kunde lemna häktet alldeles pank, utan erbjöd honom att, mot utlemnandet vt qvittot såsom säkerhet, få låna 5 dollars, såsom ock skedde. Bokhållaren lofvade L., som rodde sig af konsuln få något penningar, att on annan: dag återfå pantqvittot, men bokrållaren var knappt utgången, förrän Lundqvist iemtades till Cimbria-, som kort stund derefter tyrde kosan till Europa. Lägga vi nu till ofranstående att, då Lundqvist skulle lemna häket, alla hans kläder -voro på något behändi, ätt bortkomna, så hafva vi efter våra anteckingar från gårdagen så noga som möjligt redorjort för Lundqvists meddelande om ransakningsläktet i New York. — Demonstration mot likbränningen. I West-Hartlepool ha qvinnorna nyligen satt i sång en liten revolt mot stadens borgmästare, nr Turnobull. Denne, gom är en entusiastisk nhängare af likbränningen, hade tillkännagifrit, att han skulle vid stadsfullmäktiges nästa ammanträde framlägga denna fråga till förhanding och uttala sig till förmån för likbränninsen. Dettå väckte emellertid så stort misshag 108 den qvinliga delen af befolkningen, att den ill ett antal af 200 st. infann sig i sammanträlessalen, der man mottog mr Turnbull med roen : Bränn honom! Kasta honom i en tjärunna! Låt honom smaka på, hur det käns! Vi ilja ha en kristlig begrafning!o. s. v. Denhederige borgmästaren lät sig emellertid icke bekomna, utan sammanträdet fick helt lugnt börja. )er öfverlemnades af en bland qvinnorna till ordöranden en petition från mödrarna-, i hvilker ned afsky protesterades mot likbränningen som n af den moderna civilisationensirreligiösa idr, hvarför stadsfullmäktige manade, att med vilja tillbakavisa ett sådant örslag Turnbull ökte. förgäfves förklara, att om hans ög ck antogs, skulle stadsstyrelson likväl icke fi ättighet att göra likbränningen lagtvungen för la; qvinnorna ville icke låta lugna sig, och nan ve derför nödsakad att aflägsna åhöarna från platserna, hvilka fruntimren lemnade inder.rop af: Bränn Turnbullt På bålet med onom!-. Förslaget föll hos stadsstyrelsen. och nr Turnbull hade slutligen det nöjet att, då han emnade sammanträdessalen, helsas med ett förärligt tjutande och hvisslande af fruntimmerskaran, hvilken nu vuxit till ett par tusen peroner och följde honom till hans port med en räslig kattmusik. — Hängd på finska statens bekostnad. Från Ielsingfors berättar Hufvudstadsbladet: En för ågon tid sedan härifrån till Amerika förrymd jöman blef derstädes för begånget dråp dömd tt hängas. Några dagar före exekutionen blef aannen något illamående; hvarför tvenne läkare illkallades för att göra Honom fal somligt kry, ill dess dagen för undergåendet af det honom dömda straffet var inne. Nu har emellertid på onsularisk väg till finska staten inlemnats räk. ing icke allenast för honorerande af de båda ikarnes möda och besvär, utan äfven på begrafingskostnaderna, bland hvilka äfven ingår kostaden för en sammetsbeklädd likkista, inuti forad med siden, uppgående hela räkningen till mkring 1600 mark.