Aftonbladet – 23 september 1874, sida 2

rr nare TTT Ear NER SERA RER INACR Nr ca aNG beslut var fattadt; hon ville genast gå och försöka sin lycka; boden var alltid mindre besökt af köpare vid denna tid på dagen. Hon hostade till hastigt och nervöst för att rösten skulle bli stadigare och sade: Jag måste gå ut för en stund, Miriam, men jag kommer snart åter. Skall jag föra dig till soffan innan jag går? Nej, tack. Om något lif, någon luft är att finna, så måste det vara här vid fönstret. Du blir ju ej borta länge? Högst en timme, Om två minuter var Ruth klädd, nätt och fint, och hatten satt oklanderligt på det väl kammade, bruna håret, utan att hon haft en spegel att rådfråga, Miriam följde henne med sinå blickar och besvarade med ett svagt leende hennes helsningar nedifrån gatan, tills Ruth icke mera syntes till. Sedan denna lilla förströelse ej mera stod patienten till buds, sjönk hon tillbaka på stolen med-en tung suck. Under fem minuter, hvilka tycktes henne lika långa som fem timmar, hördes eller sågs icke det ringaste af något intresge. Men nu hördes på långt håll ljudet af en Vagn — en ovanlig händelse vid dert tysta, lilla gatan, Skulle vagnen komma ditåt, eller kanske vika af vid gathörnet? Miriam blef nästan feberaktigt otålig och nyfiken. Hon drömde visserligen ej om att nägon besökande skulle komma till henne sjelf, men hon erfor ett outsägligt behof att ryckas upp ur den domning, som beherrskade hela hennes varelse, och mer än en gång hade det roat henne att observera en vagn, hvilken brukade stanna utanför ett hus midt öfver gatan, dit nyligen stt ungt och vackert fruntimmer hade flyttat, som visade sig vid fönstret klockan tio på mor gonen i papiljotter och en otreflig morgon