Aftonbladet – 21 september 1874, sida 3

Magdalena i en öfversättning af Berndtson, och lustspelet Blott en enda dotter, bearbetniog efter Freårors polska original. Samma tidning, D. B., omtalar ock att af de få svenska original, som på senare tiden inlemnats, ty värr intet. kunnat till spelning antagas. 4. F, , På lyriska scenen gifvas fortfarande idel välbekanta repertoiroperor, bland hvilka Faust af Gounod företer synnerlig kraft att locka publiken. Fru Willman, som sällan fått sig anförtrodda partier af djupare romantisk färgton, har nu ett par gånger uppbu rit Margaretas mycket fordrande rol och deruti inlagt obestridlig förtjenst. Den fiöredragets kylighet, som ofta hos denna ariist förringar intrycket af många goda gåfvor, och till och med ihennes hittills bästa parti, Maries i Regementets dotter, här och hvar låter sig förnimmas och som hos hennes Irma är strängt förherrakande, var alldeles banpnlyst ur hennes föredrag af visan om konungen i Thule, hvilken gafs med själtullt allvar och ädel enkelhet, och om hon för öfrigt I det lyriskt innerliga ej) uthärdar att jämföras med den sångorska, som vanligtvis ut för Margarethas rol, uppenbarar ha deremot i de kraftigast dramatiska momenten ett lif och en energi, som U;pnå sin höjdpunkt i den gripande sluts,enen. Den starka och rena effekt, hon sålunda ofta lyckas ästadkomma, är så nYcket mer berömvärd, som hon har att kömps mot en mindre sympatisk timbre hos 2jellva det musikaliska instrumentet, 09 Vatonationen dessutom icke alltid är Bäer. Såsom skådespelerska är hon förträffligt begåfvad för denna uppgift, och i hennes rent dramatiska framställning af ämnet förekommer åtskilligt nytt, som vitnar om smak och urskilning. Af publiken har fru Willman belönats med det varmaste bifall, Hr Arnoldson är nu såsom förr ur musikalisk synpunkt en ypperlig Faust, och hr Willman, ; som med afseende på rösten varit sär? jeg lyckligt disponerad, har om möjlig, yYtterligare förfinat sin konstnärligt he. sjutna framställning af Mefistofeles, e