Aftonbladet – 19 september 1874, sida 3

på hennes nedböjda hufvud och lemnade henne ensam, Han hade många sjukbesök att göra innan middagen, ren det var besynnerligt huru envist Ruth Edgestones ansigte följde honom i inbillningen, hvart han begaf sig, ja, ända in i den förtjusande boudoir, som tillhörde hertiginnan af D—, hvilkens unga dotter, en af säsongens erkända gkönboter, genom att under samma afton ha besökt tvi baler, en reunion och en konsert, hade skadat den naturliga, vackra färgen på sina kinder, hvarför den läkare, som var mest i ropet, måste tillkallas att bota det onda. En charmant tafla var lady Jane äfven i sin täcka morgondrägt, och mången skulle afundats James Cameron den förtroliga tryckningen a? den fina, med blixtrande juvelringar prydda handen, men han var föga bättre än en känslolös barbar, ty för hönor var det en vida vackrare syn — det torftiga skolrummet, der solskenet fritt strömmade in genom de gardinlösa fönstren och klart belyste den enkla, ensamma gestalten, gom satt med hufvudet nedböjdt öfver sina sammanknäppta händer. Och då James Cameron slutligen vid hemkomsten inträdde i sin salong, der Winifred, vacker och elegant, i sin mjuka, rika sidendrägt, medan hon väntade på middagen, satt som vanligt sysslolös med händerna hopknäppta i knäet och gjorde ingenting, såg påingenting och synbarligen tänkte på ingenting, hade han ännu icke blitvit qvitt bilden af den bleka, stilla Ruth Edgestone. (arte Y