Aftonbladet – 18 september 1874, sida 3

tillsammans med elegansens fordringar, men de voro rena och väl strukna samt med en viss smak uppfästa på sidorna medelst blå bandrosettem Allt detta uppfattade doktorn med en enda blick, men nästa sekund upptog den sjuka nga flickan hela hans uppmärksamhet, Han såg genast att hennes tillstånd var ganska betänkligt, sjukdomen orätt uppfattad och illa behandlad. Hon låg i en häftig feber och en kris var om några få timmar att förutse. Med kalla kompresser på sitt rakade hufvud kastade hon sig oupphörligt af och an i bädden, ansigtet var uppsväldt och flammigt, ögonen stirrande och onaturligt vidgade. Emellanåt hördes ett svagt, sor. lande ljud i strupen, men intet ord framträngde öfver de torra läpparne. Under det läkaren lutade sig fram öfver henne, lade ett finger på pulsen, strök med handen öfver den brännheta huden och framställde några få nödvändiga frågor, stod Ruth bredvid honom, följande hvarje hans blick, hvarje min i hans ansigte med en ångestfull uppmärksamhet, smärtsam att observera. Det var som om hon varit beredd att i detta allvarliga ansigte läsa domen om lif eller död. Ehuru hon till det yttre var lugn, ehuru hon talade med en röst, så klar och stadig som hade hon blott besvarat de all. dagligaste frågor, kunde doktor Cameron höra hennes hastiga andhemtning, kunde han af den darrving, som ibland öfverväldigade hela hennes varelse, se hvilket hårdt band hon pålade sig sjelf. Ehn ytlig betraktare skulle angett henne vara en ovanligt sansad och energisk ung finnin men James Cameron dömde annorlunda, Hvem, mera än ni, vårdar henne? frågade han,