Aftonbladet – 18 september 1874, sida 2

ERS EA ESR STOCKHOLM den 18 Sept. Telegrafen har redan, likasom vore det en händelse af den största vigt, meddelat itskilliga underrättelser om den resa, Mac VMahon företager i de norra departementen. De officiella och officiösa underrättelserna tala naturligtvis om det sympatiska mottagande, Mac Mahon öfverallt erhållit. För att undvika dylika obehagligheter, som mötte marskalken i de stora städerna i Bretagne, hade man nu vidtagit den försigtighetsåtgärden, att alla tal, som skulle hållas, förut blifvit visade för prefekten, så att man var garanterad för att icke sådana saker yttrades, som kunde sära honom. Detta var kanske mindre nödvändigt här, emedan le norra departementen af ålder äro kända för sin konservatism. Presidenten för generalrådet i departementet le Nord, Plichon, ville, som god klerikal och gammal bonapartist, icke genera Mac Mahon utan försäkrade, att landet hyste förtroende för honom. Derjemte förklarade mairen i Lille, att affärerna nu ginge bättre. Och 6 marskalken sedan kom till Bethune, uttalade mairen den öfvertygelsen, att den makt, nationalförsamlingen gifvit honom, skulle sätta honom i stånd att föra till ett lyckligt slut så väl det påbörjade moraliska som det materiella båterupprättelsevärfvet. I sitt svar sade Mac Mahon, att han hoppades, att nationalförsamlingen snart skulle antaga de nödvändiga konstitutionella la garne. Telegrafen har äfven meddelat, att Mae Mahon i Lille besökte kyrkan S:t Maurice, och der mottvgs af kardinal Regnier från Cambrai i spetsen för presterskapet. Han mottogs med ett utomordentligt smickrande välkomsttal om allas pligt att böja sig för den lagliga, af Gud tillsatta makten och om de patriotiska och kristna önskningar, man visste att han hyste för Frankrike och kyrkan. Marskalken fördes derefter in i kyrkan och bad länge vid altaret, hvarefter han öfverlemnade hederslegionen till kardinalen till tacksamhet för hans granna tal. Medan sålunda allt i de officiösa tidningarna framställes i ett starkt rosenfärgadt skimmer, försäkras från en annan sida, att marskalkens mottagande så väl i Lille som på sjelfva genomresan hade en stark republikansk prägel, Man ropade ursinnigt lefve republiken och lefverepublikens president, men blott mycket matt och sparsamt leive Mac Mahon, hvilket är det rop, som regeringamännen helst vilja höra. Det är väl också derför, han uppgifvit tanken på att företaga en resa till söderv, ty då sådant kunde ske i norr, hvad skulle icke då inträffa, när. han komme till Lyon, Marseille, Bordeaux eller någon annan stor stad i södra Frankrike? För förhandlingarna vid Internationales sammanträde i Bruxellas den 10 dennes lemnar Times en redogörelse, ur hvilken vi meddela följande: Den förnämste talaren var vid detta sammanträde den tyske kommunisten, skräddaren Eccarius, hvilken i ett långt föredrag, som ofta afbröts af bir fallsyttringar, framstälde de orsaker, som efter hans förmenande ovilkorligen måste verka hela den nu varande samhällsordnin: gens omstörtning genom -fjerde ståndets-, d. v. 8. arbetarnes resning och segerrika revolution. Arbetarnes ställning är, sade han, öfverallt den samma. Det är kapitalet, som med ett olidligt tryck hvilar på den arbetande klassen och bestämmer vilkoren för den sammas lön. Det är arbetarne, som skapa kapitalen, och det är orim ligt att skaparen skall låta sig tyranniseras och misshandlas at sin egen skapelse. De nu varande statsinstitutionerna gä blott ut på att befästa tyranniet och undertrycka folket istället föratt beskyddadet. I densanna socialistiska staten skola deremot all träldom och alla brott försvinna, och det är socialismens uppgift att skapa denna mensklighetens lyckliga tidsålder. Arbetarnes nöd har nått en sådan höjd, att den stora omstörtningen omöjligen kan länge låta vänta på sig. Ett uppror kan undertryckas; en sann revolution deremot icke, År 1871 hade 400,000 menniskor i Paris gjort uppror — nästa gång skall revolutionen genomföraa af millioner,. Det gäller då att upprätta fullkom lig jemlikhet alla menniskor emellan och utrota alla tyranner. -— Efter Eccarius, som imponerade på sina åhörare genom den lärdom, med hvilken han granskade arbetarnes ställniog i forntiden och under me deltiden, talade tvänne fransmän, Den förste förklarade, att de tyska socialisterna vore mera upplysta än de franska, och att de derföre sannolikt skulle göra socialismen stora tjenster; den andre, en landsflyktig deltagare i kommunen, talade om upproret i Paris 1871 och trodde sig ha funnit egentliga anledningen hvarför detta misslyckades, och orsaken skulle ha varit den, attledarne gingo fram med allt för stor skonsambet och måtta, De voro på det hela taget ej vuxna sin uppgift; men nästa gång skall det, man må hoppas det, sade tal., gå bättre, Hade blott kommunen segrat, skulle deltågarne i densamma ha blifvit prisade såsom heroer, under det de nu efter nederlaget kallas skurkar och vagabonder. En annan talare varnade arbetarne för hourgeok: sion, som ville je dem ut på hal is; det gäller, förklarade han, att Xullstörta allj nyndighet utom kommunrådet. — BVtter! två timmars grdskifte visade sig khörarne trötta af talarens oupphörligt upprepadel. virader, hvarför talaren afslöt famm-n tra let för den gången, sarg Den andre holländska expeditionen ti Atchin kan nu betraktag rn olselyckat och alla underrättelser, som komma derfrån, antyda att en genomgripande reorganisation af den holländska armån är nödig, innan regeringen kan skrida till en tredje nm RR