Aftonbladet – 16 september 1874, sida 3

på några invärtes skyddsmedel mot smittkoppor. Se här dr Besniers svar: Paris, måndagen den 18 Maj 1874. Min högtärade herr embetsbroder! Min kollega och vän dr Hayem torde re: dan hafva meddelat er, huru det står till med den sak, som utgör föremålet för ert bref, men icke desto mindre ekyndar jag mig att direkt svara på den fråga, som ni gjort mig den äran att ställa till mig. Dr N..., i Stockholm, som jag absolut icke känner, skref till mig för någon tid sedan, i mycket artiga ordalag, ett bref, för att fråga mig hvad jag tänkte om karbolsyran i och om behandlingen af kopporna. Jag svårade honom, att jag betraktade medlet såsom nyttigt och detts i vänliga ord, för att uppmuntra en experimentatör, som jag trodde ledd af endast vetenskapligt intresse, Har denne läkare förstått det så, att jag talade om koppornas profylaxi och än mer om karbolsyrans preservativa kraft, så har antingen khan förstått mig illa eller jag uttryckt mig illa, hvilket är mindre troligt. I alla händelser har han utöfvat en handling af missbruk, i det han, utan att dertill ha, blifvit berättigad, offentliggjort ett enskildt bref, För att nu emellertid återkomma tillden vetenskapliga sidan af frågan, min högt ärade hr embetsbroder, så bemyndigar jag er att offentligen förklara, i mitt namn, att min årigt, liksom alla upplyste läkares i alla länder, är att koppornas profylaxi hvilar alldeles uteslutande på vaccinationen och revaccinationen. Och om ett enda ord, publiceradt eller skrifvet af mig, skulle kunna ingifva den föreställningen, att jag tillskritver karbolsyran eller något annat medika ment någon profylaktisk egenskap, så vore det resultatet af ett skriffel af mig eller af en dålig öfversättning af annan person. Jag gör mig derför den äran att tänka alldeles som ni och hysa fullkomligt samma åsigter som svenska läkaresällskapet. ) Jag hoppas, min högtärade hr embetsbroder, att dessa förklaringar skola vara tillräckliga för att göra ett slut på det miss: förstånd, som uppstått, men jag står till srt förfogande för att ytterligare lemna de upplysnirgar, hvilka ni kan finna nödiga. Jag ber er mottaga uttrycken af min utmärkta högaktning t Ernest Besnier, Läkare på Höpital 8:t Louis, generalsekreteraro i la Socit6 des medecins des höpitaux de Paris, I sitt utpuffande af karbolsyran såsom invärtes skyddsmedel mot smittkopporna torde hr Nyström sålunda blifva alldeles ensam stående med hr Dåclat vid sin sida, af hvilken man han synes hafva tagit allt för många och djupa: intryck. Vi komma härtill en mycket allvarsam sida af saken. Karbolsyran är ett gift, detta kan ej pål: något sätt bortresoneras inför en veten skaplig publik, som aldrig så litet känner till bithörande litteratur. De talrika förgiftningsfall; som litteraturen från de senare ären bevarar, visa detta lika säkert som den mängd af experimeitföljder, hvilka blif-: vit anstälda på djur. Senast hafva vi hos osg helt nyligen fått en påminnelse om hennes giftighet genom ett i Hygiea af dr We: lander meddeladt förgiftningsfall på härva rande kurhus, der förgiftningen uppkom ge nom förvexlivg af flaskor, till följd hvaraf en matsked karbolsyrelösning intogs i stället för en matsked ricinolja, Dosen kunde i detta fall ej säkert uppgifvas, men antages hafva varit obetydligt mer än 25—30 centigram syra, hvilket dock synes vara väl li tet. Den dos, vid hvilken förgiftnings: symptom hos menniskan framträda, är väl ej noggrannt känd och synes ej obetydligt vexla för olika individer och under olika förhållanden. På full mage, sålunda efter en måltid, verkar syran mindre intensivt än då magen är tom, Enskilda personer hafva kunnat fördraga en dos af ända till 3—4 cram på dagen, ja, vi ha sett att Isamber: af misstag gifvit vid koppor ända till 10 gram; hvilket ingen torde vilja göra efter: Vissa individer kunna vänja sig vid rätt stora doser, men mån måste dervid gå för: sigtigt och pröfvande till väga. En och annan får, enligt Neumann, redan vid 50 centigram, som i allmänhet ej åstadkomma synnerlig verkan, toxiska symptom. Barn och klena. qvinnor äro mera känsliga för hennes inverkan, Hennes renhet synes här vid vara at vigt. Dosen vid de offentliggjorda, talrika tiörgifningsfallen är svår att bestämma. Prof. Husemann i Göttingen: som är en af dem, som mest experimenterat med karbolsyran och som för närvarande utgifver en förträfflig lärobok: Handbuch der gesammten Arzneimittellehre, yttrar, med anledning af ett förslag af Rothe ati använda henne till gurgling såsom profylaktiskt medel mot difteri i halsen, :att detta bör ske med största försigtighet för syrans giftighets skull. Detta medel förordas nu af hr N, till all mänt invärtes bruk såsom skyddsmedel mot smittkoppor, utan att ens den ringaste var. ning gifves emot, ej en antydan lemnas om dess giftiga egenskaper. Att de före skrifna doserna äro emå gäller ej som ursäkt. Allmänheten bör veta hvad det är för ett medel man bjuder den på, eljest kunna de mest farliga misstag och svåra följder inträffa, liksom det ingalunda under några förhållanden kan anses oskadligt att sätta en frisk befolkning på karbolsyrediet. Oss synes detta medel alldeles afgjordt höra till dem, hvilkas invärtes bruk bör öfver vakas af läkare, likasom hvar och en, som begagnar det, bör vara väl underrättad om dess giftiga egenskaper. Härtill kommer k det-rent-ut sagdt orimliga, med den-kännek dom vi ega om bakteriernas motståndskraft, ati att tro sig genom karbolsyrans invärtes bruk i fördragliga doser kunna förebygga 1 koppor, i all synnerhet sedan erfarenheten ? visat hennes fallkomliga oduglighet såsom l kurativmedel, och att-hon således ej har nå-!Y son, som helst specifik verkan mot sjelfva j f zoppsjukdomen, Hvad skulle väl följderna blifva, mine terrar, om, med den obenägenhet och lik-V siltighet mången tyvärr hyser för vaccina-? ionen, allmänheten förlitade sig på hr Ny. n ström och sökte sitt skydd-genom att för-n ära den mot kopporna, äfven i de störstaja illåtliga doser, så vanmäktiga karbolsyran,P ch detta utan att ens ega kännedom om 8 1ennes giftiga egenskaper. Vi öfverlemna2 it hvar och en att sjelf döma härom. t Vid kinan som preservativmedel torde vila j länge behöfva uppehålla oss. Hr Nyström 8 örordar henne såsom sådant. Hvad stödl8 can hr Nyström ega för sitt bestämda på l stående om hennes nytta för i fråga va S ande ändamål? Intet, mine herrar — all-k leles intet. Vid fråga om karbolsyransY skyddande förmåga hade han Dåclat vid sin f ida, men här stör han, så vidt vi kunnad inna, ensam-— i verlden, sen i sanning Y tolt position: De författare han åberojar stödja honom ej. Hr Nyströms funde-r ing att kina i eå liten dog kan döda paras 1 iterna, om de äro få, är ungefärligen afl? samma halt som hans anmärkning om dejll senom vaccinen införda bakterierna — vac-)Db — ) Tag häde wieddölathhnanissanakållat afnnaan ee