Aftonbladet – 16 september 1874, sida 2

VM OA Mn han drog henne intill. sig och bjertligt sade: År det icke skönt att känna sig i sitt eget hem? Jag tror i sanning att hemkomstens glädje väl uppväger resang besväriigheter, eller hvad säger du, min lilla. hustru ? Hon sade intet, men slöt sig endast intill honom och hvilade det guldlockiga hufvudet mot hang axel. James Cameron kände i denna stund djupt och innerligt huru hans unga hustru var hans egen — huru -hon var en del af hans eget väsende och öppnade sitt hjerta mera oförbehållsamt för henne än någonsin förut, yppande något af detta inre lif, hvilket utgör en icke mindre väsentlig del af vår varelse, ehuru det ligger så djupt doldt för vår blick. Han talade ännn om framtiden i en halit glädtig, halft allvarlig ton, då Tip under skällande och höga hopp at glädje slog upp dörren och sprang fram till sin herre, Wini fred till ej ringa förskräckelse, Ack, mota ut honom, var gå god och befall honom att gå ut! utbrast hon, Jag är så rädd för främmande hundar och jag är säker på att han vill bita mig — han är så fuloch och ser så ond ut. Bita dig! Skulle Tip kunna bita sin herres hustru? Han skall beskydda dig ända till döden. Kom bit, Tip, och svär att älska. ära och lyda din hertskarinna; jag vet att du skall hålla din ed bättre än de fleste dödlige. Tip kröp ända fram till Winifreds fötter och viftade med svansen. Han var min enda vän, mitg enda sgällskap, Winifred, till dess Gud gaf mig dig, och hazsckärlek är att värdera, ehuru han, liksom sin herre, är strä? och föga intagande. Men lita blott på honom; gif honom din lilla hand att kyssa till tecken att du antar