Aftonbladet – 16 september 1874, sida 2

först den gamla metoden med tvångsåligganden, hvilka skulle utföras af alla eller blott en del intresgerade; detta sätt förkastas principielt i rapporten utom för vissa farliga, plågsamma eller vedervärdiga arbeten; med afseende å hvilka man till följd af den allmänsa undervisningen och välmågan måhända i ett gifvet ögonblick icke skulle finna specialister förr än man genom nya uppfinningar fråntagit dem deras motbjudande karakter. Ett annat sätt för att organisera allmänna åligganden är attkollektiviteten har för dem särskilda tjenstemän; detta sätt finnes redan, men är icke tillämpligt i alt. Ett annat förfaringssätt består deruti, att kollektiviteten ersättes genom en privatförening som handlar i den förras namn; detta innefattar å ena sidan koncessionssystemet, som rapporten förkastar, och öfverlemnandet af en saks utförande genom auktion åt enskilda, hvilket system redan tillämpas med afseende på all männa arbeten och i Bruxelles för transporterandet af varor, gom ankommit på jernvägen. Man har funnit sistnämda system bäst, under vilkor dock, att entreprenörerne äro arbetarebolag. På detta sätt skulle Bruxelles-federationen vilja se bergväsendet, jernvägarne o. s. v. administrerade. Men detta system stöter för hufvudet er annan grupp af Internationale, som är afgjord motståndare till hvarje politisk organisation och som villomintetgörastaten och dess olycksbringande institutioner. Degsa äro anarkisterne, som emellertid fiona utväg att på samma gång vara kollektivister. Bruxelleskommunisterne svara anarkisterne, att man icke skall härga upp sig på ord, och att den omständigheten attstaten icke varit hvad de ville att den skulle vara, ej berättigar till den slutsatsen, att den icke kan blifva det, och att mar derför bör tillintetgöra den. Det kommer alltid att finnas offentliga åligganden, för hvilka det skall fordras en organisation. Skall man låta kommunen utöfva dem? Den blir då en stat, likasom de gamla municipala republikerna. Och å andra sidan finnas offentliga bligganden, som omfatta flere kommuner, stundom ett ansenligt antal. Man säger att dylika Äligganden tillkomma staten, d. v. s. statens equivalent. Det finnes till och med åligganden, som omfatta hela menskligheten: de tillhöra således den stora planet?ederationen. Hvadsom måste göra spänningen synnerligen svär mellan de belgiska kommunisterne och anarkisterne, som vilja ödelägga staterna och som äro fisnder till fäderneslandet, är att de förstnämde å ena sidan medgifva att de ekonomiska staterna, åtminstone till en början, skola motsvara de nuvarande nationaliteterna, och å den andra äro af den åsigten, att, om den sociala revolutionen verkstäldes, förrän de arbetande klasserna blifvit fullständigt organiserade, skulle proletariatet för en lång tid bemäktiga gi7 diktaturen i de större städerna. Kort sagdt, de belgiska kommunisternes system skulle bestå i en federation, som bade den egendomligheten, att de funktioner, som nn. tillhöra staten, skalle komma att tillfalla kommunerna, och att man för staten skulle skapa s. k. ekonomiska funktioner, hvilka nu tillhöra det enskilda initiativet. Rapporten slutar med ett våldsamt anfall mot jakobinerne och republikanerne, militären och bourgeoisien. Jag har sökt att så kort som möjligt återgifva den långa uppsatsen. Den har den goda sidan att sätta emot det närvarande samhället något bestämdt, som låter det veta hvad man vill ech som följaktligen sätter det i tillfälle att vidtaga försigtighetsmbtt.