Aftonbladet – 14 september 1874, sida 3

TEATER. Nya stycken. — Den inre ledningen. — Obesattc tjenster. — Allmänhetens beqvämlighet. Dramatiska teatern har verkligen under veckans lopp gifvit ett nytt spektakel, och detta försök att bereda någon omväxling i den gamla repertoiren bör rättvisligen er kännas. Skada blott att de nya styckena icke voro bättre valda! Genom upptagandetaf det förstaaf dem — en treaktskomediat Scribe, En kärleksdröm, som vi aldrig förr hört omtalas och hvars bekantskap ej häller är synnerligt mycket att söka — har teaterstyrelsen bagått ett bestämdt misstag, ty det tillhör detta slag af ihåliga intrigstycken. som för våra dagars teaterpublik förlorat hvarje retelse. Dessa oupphörliga intrasslingar af en i sig sjelf ganska enkel sak — såsom en ung frus kärlek för ett drömdt ideal, som visserligen i hennes inbillning tagit skepnaden af en bestämd man, under det denne icke alls har någon aning om hen: tes känslor och derför ej kan motsvara dem utan i stället hyser en besvarad ömhet för en annan —; dessa öfverraskningar, som endastri ringa mån träffa sitt mål, ty hvar enda aldrig så litet skarpsinnig åskådare har upplösningen ända från början tämligen klar för sig; dessa marionettfignrer, som utan den ringaste stymmelse till individualitet mer än lofligt är blotta de trådar, me delst hvilka författaren sätter dem i rörelse: alt detta är för våra dagars allmänhet en öfvervunnen ståndpunkt, som det icke vore någon fördel att återföra henne till. Det är vigserligen alldeles i sin ordning att en dramaturg af Secribes ostridiga betydelse har sin plats på repertoiren. Men låt det då för all del vara genom sina bästa, ej genom rent af underhaltiga stycken, som han representeras. Det ligger en ej så obe: tydlig orättvisa mot en författare uti att läta en allmänhet, som. kan ske af honom