Aftonbladet – 12 september 1874, sida 3

at dem, trängde sig tätt intill systern och utropade med förfärad stämma: Sel Den syn, som företedde sig, var också värd att betrakta. Mellan tvänne pilträd, som stodo vid kanten af träsket, höjde sig något hvitt, hvilket man icke rätt kunde urskilja till följd af ångorna från träsket, men på det hvita visade sig plötsligt i klara och glänsande färger skepnaden af en qvinna, klädd i en blå och skarlakansröd drägt och med en guldkrona på hufvudet. Rose och Marie -hade ofta sett bilden af denna gvinna i illustrerade messböcker och ofrivilligt hopknäppte de sina små händer, under det de hörde en klar och vänlig röst, som sade till dem: Rose och Marie; frukten ej, men kommen i håg denna dag och sägen edra föräldrar, hvad I sett. Derpå försvann qvinnoskepnaden, men på det ställe, der den visat sig, frambröt ett rosenfärgadt ljus, så starkt att det spred sig hundra famnar kring stället och upplyste de båda barnens väg, då de andlösa och bleka skyndade hem för att underrätta gina föräldrar, att de sett Jungfru Maria. Vi behöfva icke utbreda oss om Nigots och hans hustrus känslor; nog af, detta visa och gudfruktiga par, som stått utanför sin bostad några minuter före sina barns återkomst, hade sett ett ovanligt ljus skina från träsket och hade undrat öfver hvad det kunde vara. Då Rose och Marie berättade sitt äfventyr, upphörde makarne Nigot att undra, eller rättare deras förundran fick en ny riktning och uppfylde dem med så mycken bäfvan och förvirring, att de förlorade all matlust den qvällen. Om -emellertid en sen vavdrare gått vägen fram fem minuter efter det de små fickorna försvunnit, skulle han sett den olycklige hr Gaillard iilande fart, med en hvit bordduk öfver den ena armen och ett skrin under den andra, begifva sig mot sitt hem, Han kom synbarligen frän platsen vid pilträden och hade så brådtom, att då han sprang öfver vägen, tappade han något, som föll till marken med ljudet af krosgadt glas; och följande morgon tog post