MODERNA UNDERVERK. (Ur Daily News.) En gång i tiden atod i Provence på krönet af en backe en förfallen stad, som fordom sett bättre dagar. Den hade sin historia, ett ramlande fäste, en samling at mörka, krokiga gator, som tycktes slingra sig hit och dit efter dager, ett fåtal invåpare, dystra och surmulna som hela derag omgifning, och hvilka kraxade om, att verlden icke längre var sådan den förr var. Skälet härtill var, att staden icke egde de element, hvilka nu för tiden gifva lif åt städer. Den låg icke vid någon jernvägslinie, icke vid någon bred flod och icke ens en kanal fanns i dess närhet; den var icke heller helsosam, ty det fanns träsk i närheten, och dess grundläggande berodde i sjelfva verket blott på det gamla slottet, kring hvilket i feodalväldets dagar vasaller at olika grader bygt sina hus för att erhålla skydd; men städer, likt menniskor, kunna aldrig veta hvad framtiden har i beredskap för dem, En morgon erfor man, att en gammal fru, som egde en vacker sträcka af de nämda träsken, jemte ett par tunnland vinpianteringar och ett bofälligt boningshus, hade dött, efterlemnande sina egodelar ät en nevö i Paris, som vi kunna kalla hr Gaillard. Denne herre infann sig i anständig sorgdrägt för att bevista sin tants begrafoing, och sågs under de närmaste dagarne gfter begrafningen inspektera sin arfvedel med ögon, i hvilka mån icke upptäckte någon entusiasm. Men mot slutet af veckan försiggick något mycket sällsamt, ty i stället för att vilja sälja hela egendomen för en spottstyfver, inlät sig hr Gaillard, som var en korpulent man med ett listigt utseende, underhandlingar med egarhe af de öfriga