nas påklädningsrum och församlingslokaler för oaterpersonnlen samt en foyer för skådespelarne och operasångarne; ofvanför denna foyer är balettpersonalens foyer; tillika finnas der lokaler för dansskola, sångskola, damgarderob och -70 påklidningsrum för 1. 2, 3, 4, 5, 6 ersoner. Den nya teatern är obetingadt jöbenhavns vackraste byggnad, och icke blott den konstäl skande publiken, utan folket i sin helhet står i tacksamhetsskuld till arkitekterne V. te och O. Petersen, som på ett så genialiskt oci värdigt sätt hafva fullgjort det dem betrodda värtvet. — Långa timmar i en stenhög. Under ar. bete med en murad fördämning uppe i Strinden i Trondhjems-trakten, berättar ett norskt blad, skulle en af arbetarne, medan hans kamrater voro borta för att hålla hvila, slå undan en stötta från muren. Men knappt var detta gjorit förr än hela muren ramlade öfver honom. Då deandra arbetarne efter någon tids förlopp kommo tillbaka, skyndade de genast att arbeta på att få den i stenhög satta karlen ut ur högen, ehura man icke hyste stor förhoppning om att få se honom vid lif. Det dröjde länge innan man kom fram till honom, emedan arbetet måste ske a ifrån och nedåt, sten för sten. Men då de ändtligen nådde fram till den stackars karlen, funno de honom, till sin stora förvåning och troligen icke mindre stora glädje, i godt behåll der inne, ty han var vid friskt humör och hade icke fått annan skada än en skalpering — såsom det sedermera visat sig af ganska betänklig utsträckning — på ena sidan af hufvudet. Karlen hade i fulla åtta timmar stått inne i stenhögen, men han hade dock icke varit värre deran, än att han för att pigga upp lifsandarna i den farliga, allt annat än beh iga situationen tagit sig ett stycke tuggtobak, som han lyckades krafla fram ur sin västficka. Då han var så långt framgräfd, att han kunde samtala med sina kamrater, var hans första yttrande till dem, att han T kände sig fördömdt hungrig och att han derför vore dem mycket tacksam för ett mål mat. — Hur man lynchar i Norge. Troödhjems Stiftstidende berättar från Trondhjems-trakten följande historia, såsom ett karakteristiskt drag jaf arbetarnes uppträdande under nuvarande för dem så förmånliga tider: En mängd arbetare vid jernvägsanläggningen beslöto en dag, sedan de erhållit sin aflöning och gjort ett öfverslag, så att de nu hade mer än nog till att försörja både hustra och barn för en längre tid, att Iskramle till ett gemensamt kalas. En af arI betarne fick uppdrag att anskaffa matoch dricksI varor som behöfdes, men det visade sig snart, att Iman ej gjort ett lyckligt val, då man utsåg hoInom. ans kamrater kommo nemligen under I fund med, att han svikit deras förtroende. och begagnat sin förvaltareställning att begå underslef vid anskaffningen. Det blef uträknadt, att den orättfärdiga vinst, som den otrogne gårdsfogden hade räknat på att knipa bort från kalasfolket och stoppa i sin egen ficka, bolgpee sig till en samma af 5 speciedaler, och nn blef det beslutet af hans kamrater att lemna honom valet fritt att antingen få sig ett npligt karbasruseller också att äta upp -en lå. Den skyldige valde det sistnämnda och i sina domaIres närvaro och under deras hänskratt måste nu ;Isyndaren äta upp det, gom han svikligen roffat Jåt sig, representeradt af en femdalerssedel på en Tsmörgås. — Tambour-majoren:. Den belgiska armen önskar få bort Tambour-majoren och tidningen La an militaire skrifver redan följande grafskrift öfver honom: Denna monumentala menniska, hög till växt och fantasi, ansåg sig liksom kejsaren af Kina för solens: herr broder och månens kusin. Öfverallt, der han visade sig, spridde han undran och öfverraskning omkring sig. På kafterna voro dörrarne för låga till att han kunde komma in, på hotellerna voro sänjama för korta för denna öfvermenskligt stora Topp och på teatrarne ropade publiken hakom honom: Sätt er, sätt er!emedan den trodde, att han stod kapprak, medan dockbänken knakade under tyngden af hans kropp. Då han gick och spatserade ute på landsbygden, bäfvade hararna på en hel mils omkrets, och när han hostade, flögo alla rapphönsen på en mils omkreta upp. på det högsta förskräckta. Man skall bara ha sett honom, denna älskvärda och qvicka Tambonr-major, med den säkra, noga afmätta gången och med den djerfva herrskareblicken, huru han med oöfverträfflig precision och derjemte med en alldeles oförliknelig grace svänger sin dugtiga staf, symbolen af hans despotiska herravälde. I Brigge lefde en sådan man, som kastade sin staf högt upp i luften, just när träppen ryckte in gom stadsporten, och tog emot den igen innanför samma port med den mest orubbliga kallblodighet. Styf och stel af Idbroderi, rikt galonerad och med en fjäderbuske, som räckte upp i himmelens sky, änsåg Tambour-majoren sig vara krigsguden Mars i egen person, när han dristig och stolt marscherade genom gatorna och knappt märkbart lät sin blick. sväfva upp till fönstren. Der lågo då barnpigor och kökspigor med halfva kroppen utom fönsterkarmen — en blinkning från honom betäckte deras kinder med rodnad, oeh när han kastade sin staf upp i luften, blefvo de alldeles urginniga af älskog, sAck, den söta karlen! —Han skall snart sjunka ned i skuggornas verld. — Ädla och hjeltemodiga Tambonrmajor — må jorden hvila lätt öfver dig — Hästens penningvärde. I Tidning för Hästvänner läses: De enda hästar, hvilkas marknadsvärde någorlunda öfverensstämmer med produktionskostnaderna, äro arbetshästärna. Inom produktionen af yr jagtoch krigshästen. herrska belt andra förhållanden. essa hästars värde bestämmes till en stor del af spekulantens eller modets vexlande behof och er. Man finner sålunda rätt. ofta orientaliska. hästar, hvilka i deras hemland blifvit nära nog OR vägda med guld, knappast hafva något handelsvärde på den europeiska marknaden. Ett bevis härför erbjuda de tre hästar af racen -Korassan, som shahen af Persien för några år sedan skänkte Napoleon III. Dessa hästar hade i Persien kostat icke mindre än 50,000 kronor stycket, hvilket lär vara det vanliga gren för goda exemplar af förenämnda, för sin omhet, skönhet och uthållighet kända race. Anlända till Frankrike, öfverlemnades de till stuterierna, der de icke gjorde mera nytta, än hvilken som helst af statens mest ansråkslösa halfblodshästar. Hvad åter de till afvel bestämda hästarna heträffar, 8å måste vid beräkningen af. deres penningväxrde fästas afseende vid det höga pris, iz va stamdjuren betinga, vid den ymsorgsfulla skötsel och dyrbara utfodring .de äro i behot af, vid förlusterna, som uppstå, enom. dödsfall, inre och yttre åkommor och er .Det är derför icke mera än rätt och billigt, att det med hänseende till dessa hästar finnes en skilnad emellan produktionskostnaden och försäljningspriset. Af åetta framgår, att hästens pris ej kan bestämmas efter en på förhand uppgjord, taxa. En häst, som för den ene icke är värd 100 kronor, betalag måhända af en annan med 100,000 kronor, Det högsta värdet uppnår fullblodshästen, hvilken antingen sjelt eller genom sia afkomma kan vinna betydliga ris på Alpin banan. Fullblodshingsten Blair Athol betaltes 1872 med 250,000 kronor, för Buctaneer bjödos 190,000 kronor, Touchstone kunde icke köpas för ett tyskt furstendöme-, och mera än ett ett-årigt fullblodsföl har på de stora ett-årings-auktionerna i England drifvits upp till ett pris af 180,000 kronor och derutöfver. — Priset för tjenstehästar har under de senare åren stigit ansenligt, och denna prisstegring har i hög grad bidragit till, att produktionen kate Årg sig till en högre ståndpunkt. De, som aga öfver att de nu för tiden få betala 2000 kronor för ett par vagnshästar och 1000 kronor för en remont, betänka ej hvad en god fyra-årig häst kostat uppfödaren. Den goda hästen måste dessutom betala de förluster, som tillskyndag DEL PS. og de, till mera än hälften af ho produktionen uppgående, misslyckade exemplaren. — Färska nyheter. Albert Grisar, författaren till.:Bon soir, monsieur Pantalon! omtalade ör sina vänner, att han en gång upptäckte utanör Paris ett jordiskt paradis, dit politik och tonerna af musik för messingsinstrumenter ännu aldrig framträngt och. icke heller några tidningar, Ar-1849, så. berättade han, -mot slutet af sommaren var jag tillintetgjord, totalt uttröttad ar våra till ingenting tjenande ren och jag räddade mig ut på bondlandet m tjugo louisdorer i -min börs. Jag slog ned i en-b; , som icke -hade påsk namn ens, trör jag, och man anvisade mig Grand Cerf såsem varande det