steg han upp frän. det rikeligen försedds frukostbordet, så fort han slutat äta. Miss Deborah föreslog, att man skulle följa ho nom på vägen ända till stättan, från hvil ken en ginväg förde öfver heden, men Wi nifred sade ingentiug, ehuru hennes tant ga henne många vinkar och blinkade med ögo nen. Sintligen, då Cameron lemnade rum met för att hemta sin plaid, vände Hon sig till den stackars okunniga förbryterskan och yttrade med skärpa i rösten, — Winitfred, tag på dig denna schal och följ James Cameron till stättan, Ja, tant. Hon lydde denna befallning. som hon skulle lydt hvarje annat bud a sin tant. Då doktorn kom tillbaka, fann han henne sålunda jinsvept i en varm schal och färdig att göra honom sällskap, Han log med synbart välbehag, strök hennes guld glänsande hår och kallade henne ett snällt barns. ? Den ofvannämnda stättan var snart hun neir — alltför snart för Cameron, som tyckte om att ha den unga flickan vid sin sida och erfor en känsla nästan af gmärta vid tankon på att ör från henne. Och det är ju säkert, alldeles säkert att du kommer åter och gifter dig med mig. innån det blir vinter? sade Winifred, medan de dröjde ett par minuter, Du glömmer icke hvad du har lofvat, när du återkom. mer till London? Jag anser mig redan som gift. Jag skulle endast önska, att jag nu kunde föra dig med mig.? Jag ville detsariwa; men allt blir helt olika numera, sedan jag ärstförlofvad. Den här tiden går snart; kom ändå så fort du kan. Och du skall icke vara otålig? Icke öfverläta dig åt oförståndiga nycker ? Wi tifred lofvade allt, tog derefter helt lngat farväl af honom, räckte honom handen och för första gången kysste James Cameror sin lilla fästmö. Då han gjorde det, genom bäfvades hela hans varelse afen ny, dittills aldrig erfarep känsla, Lik den förbjudna