mör och -hemtar henne. Ni vill ja vaka öfver henne? Ni vill ju för min skul 7 draga hennes obetänksamma, bar liga. vå sende och erinra er att her cusliga vä vit den dyrbaraste . -4 Fedan har blif aelen af mitt eget vä senda, ätt Nr som rör henne, det rör äf. 4 Beder. I Till hälften rörd, men utan. att hennes öfvertygelse i ringaste mån kunnat rubbas, gaf miss Burns det begärda löftet, endast tilläggande det. gamla, goda ordspråket: Som man bäddar, så får man ligga. Sedan Cameron efter frukosten hade ridit bort till en närbelägen köping, der han hade adgelägenheter att uträtta, skickade, aiss Deborah bud på Winifred, och noga behjortande -hyad hon nyss lofvat, höll hon först en lång och allvarlig föreläsning för henne om de pligtor, hon nu hade iklädt sig emot samhället och sin blifvande make, och för att praktiskt inplanta dessa pligter förde hon Winifred med sig till köket, för att betrakta den intressanta och lärorika konsten att tillreda äppel-gel6. Ehuru, misaslynt och färdig att gräta, underkastade sig Winifred tant Deborahs starkare vilja, såg på och försökte att förstå hvad hon såg, men kände sig. mycket olycklig. , Aldrig hade en dag förefallit henne så omätligt lång; aldrig kunde-en-kärlekssjuk ungmö med. mera brinnande otålighet afvakta sin älskades ankomst, än Winifred Morgan längtade efter Cameron, hvars Bterkomat skulle befria henne ur fångenskapen i köket. Då det 1ed emot aftonen, hörde bon ändtligen ljudet af hästhofvar på vägen; utan en tanke på kyla eller fuktiga dimmor, sprang hon ned till gårdagrinden för att helså honom välkommen och ställa sig under hans beskydd,