Aftonbladet – 8 september 1874, sida 3

BERNRREgUNKECSSSEEESSTRRESESRAEISERESESESSSSESSRASSESSS a till dess de hvarken kunde höras eller sos af nyfikna ögon i boningshuset; derefter stannade han tvärt, Det är om er sjelf och om er framtid jag önskar tala med er; men innan jag det gör, måste jag bedja er vara fullt uppriktig, icke förhålla något, utan öppna ert hjerta ärligt och utan tvekan för mig, liksom jag vore er far. Kan ni Jofva mig det? Hon kastade en halft rädd blick på horom, Jag ber er, gör mig inga frågor om min stackars pappa och hans olyckliga spekulation. Jag har aldrig lärt mig för stå den, men tant Deborah gör det och hon kan säga er alltsammans. Hon har redan berättat allt. Han höll upp, villrådig huru han skulle börja tala; efter en stund frågade han tvärt och allvarsamt: Är ni lycklig här? Lycklig! Om jag är lycklig här, hos tant Deborah, frågar ni! Winifred såg upp i hans ansigte, liksom hon varit oviss, om hon verkligen hade hört rätt, att ordet lycklig uttalats i samband med Dunweanie Farm. Helt lugnt tillade hon: Hadäe jag varit lycklig, skulle jag väl icke skrifvit till er — ett obestridligt, ehuru icke smickrande argument. Har ni sjelf uttänkt något sätt, hvarpå jag kan hjelpa er? Ack, nej; ni sade endast, då vi skildes i London, att i fall jag någonsin behöfde en vän, skulle jag vända mig till er och der för har jag tänkt, att ni kunde bjelpa mig. Doktor Cameron fann i denna stund sin belägenhet ingenting mindre än afundsvärd. På samma gång som han klart gjorde åskåd ligt för den unga flickan hennes fullkomligt värnlöga ställning, var det hans pligt att för henne predika en fullkomlig hörsamhet