Aftonbladet – 8 september 1874, sida 2

Jag sätter dessutom stor lit till eder saliga mors böner. Mod, alltså, mia käre frände, och fast hopp! Tro på mina varmaste välönskningar och räkna på den oföränderliga vänskap, som egnas eder af Eder välbevågne. Från London skrefs i slutet af förra veckan till Augsb. Allgem. Zeit.: Disraeli har valt den bättre delen. I stället för att resa omkring i landet och agitera, något hvarmed hans liberale motståndare för länge sedan börjat, har han insvept sig i en maklig, statsmannamessig tystnad och njuter af sina ferier på ett för hans karakter mycket betecknande sätt. Hans första besök efter parlamentets ajournering gälde enke-markisinnan af Westminster på hennes landtställe vid Shaftesbury, hans andra enkegrefvinnan Chesterfield å Bretby Park på gränsen mot Yorkshire, Då premiermini stern icke är jägare, måste det vara andra böjelser som draga honom till de nämnda platserna. För någon tid sedan spred sig det ryktet, att han skulle gifta sig med lady Chesterfield, och tvifvelsutan skall nu detta rykte med förnyad kraft åter dyka upp. Men man behöfver likväl icke gå så längt för att fatta Disraelis platoniska kärlek för äldre högättade damer, i synnerhet enkor; alla hans sällskapliga och poetiska talanger gå nu en gång för alla i den riktningen, och om man af hans lif och romaner kan bedöma hans smak, tyckes den tala för detsamma, ang aflidna hustru, viscountess Beconsfield, var enka och tolt år äldre än han sjelf. Damer af hög ålder spela alltid kufvadrollen i hans romaner, och de unga hertigirnor, som i dem uppträda, äro blott till för att ingå äktenskap med de hertigar, som i hans verk representera den högre politiken, Do bäst och de med största förkärlek tecknade karaktererna i hans böcker äro matronor, exkor och gamla möar. Denna egenhet hos den bsrömde författaren och statsmannen har inbragt honom mycken sympati, mycket penningar och mycken beundran; han är alla gamla damers gunst ling, och de pläga ocks5 i sina testamenten belöna honom. Det följer naturligtvis af sig sjelft, att Disraeli städse röstar för bil len om qvinnoemancipationen, Striden mellan stat och kyrka i Tyskland har fört till allvarsamma oroligheter i den lilla staden Xion i preussiska provinsen Posen, Patronus i dervarande församling hade nämligen till kyrkoherde kallat en för gitt goda förhbllande till preuesiska regeringen bekant pastor Kubeczack ; men som detta val icke stämde öfverens med församlingsboernes örskningar, sökte degse med väld förbindra pastorns installation. Då Kubeezack jemte borgmästaren och landtrådet ankom till Xion, befunnos kyrkoböckerna vara undangömda och kyrkan stängd, så att de blott genom att bryta upp dörrarne kunde komma in i henne, Då de gjort detta, framträdde kyrkans dekan, protesterade mot ett dylikt sätt att gå till väga, tog bort hostian från altaret, släckte lamporna och begaf sig. ledsagad afen stor folkmassa och medförande monstransen, till Wlogciewki. Då den nye kyrkoherden dagen derpå, söndagen den 30 sistl. Aug., ånyo begat sig till kyrkan, fann han henne Eter tillstängd; ringaren hade gått sin väg och orgelnisten hade plötsligen blifvit sjuk. Man uppbröt åter kyrkodörrarne med våld och Kubeczack skulle just börja gudstjensten, då en fanatisk hop rusade in i kyrkan, ja ade presten från altaret, bemäktigade sig kyrkofanorna gamt kyrkans andra heliga ting och utburo allt detta i detfria. Det var med knapp nöd gom polismakten kunde skydda Kubeczack mot folkets raseri. Tu multet anteg slutligen så stora dimensioner, att man nödgades reqvirera trupper från Schrimm för att skingra massorna och förhinåra vidare oroligheter. — I en artikel af den 31 sistl. Augusti medgifver Kölnische Zeit.,att det, att de katolska församlingarna egentligen ieke hafva något att säga vid tillsättandet af andliga embeten, är ett olyckligt förhållande, som tidningen dock hoppas att lagstiftningen så småningom skall afhjelpa. Församlingarna böra emellertid finna sig deri, till dess en förändring inträder, och tillägger Köln, Zoit.: Skulden till detta tillstånd är deraz, som stört freden och gjort majlagarne af 1873 och 1874 till en nödvändighet. Vi hafva förut omnämnt, att det tecknar sig till ett krig i den aflägsna östern, derigenom att Kina och Japan kemmit i-en diplomatisk strid med hvarandra till följd deraf att sistnämnda makt ockuperat den till Kina hörande ön Formosga, för att hindra det sjöröfveri, som drifves derifrån, Kina har sändt Japan ett ultimatum, hvaruti det fordrar, att de japanska trupperna skola utrymma Formosa inom tre månader. Det är icke troligt, att öriket, som icke hyser synnerlig aktning för sin fastlandsgranne, skall böja sig, och tvänne ganska respektabla arm6er komma sålunda att stå emot hvarandra. Japan kan efter engelska beräkningar i krigstid förfoga öfver 70,000 å 80,000 man och öfver 181 örlogsfartyg. Dessutom kunna också de stora daimios eller vasallfurstarne utveckla en ansenlig stridsstyrka, som kan gifva nationalarmen ett dugtigt stöd. Den kinesiska krigsstyrkan är vida talrikare. Den utgör, med det tatariska kavalleriet, 800,000—900,000 man — det vill säga: på papperet — och flottan uppgår till 2000 fartyg med 190,000 mans besättning, Af denna vördnadsbjudande styrka är emellertid en stor del uselt disciplinerad, uselt beväpnad och i högsta grad feg, och en del måste hållas qvar som besättning i de inre provinserna, Med afseende på antalet drager sålunda Japan det kortaste strået; men ingalunda när det blir fråga om qvaliteten. Mikadons reguliera trupper äro väl disciplinerade, väl beväpnade och tappra. Den japanska flottan eger pansarfartyg, som med lätthet kunna borra de kinesiska krigsdschonkerna i sank. Utgången af striden är derför icke lätt att. förutse. Staden Kristiania fyller i denna månad