BLANDADE ÄMNEN. Den -hemska interiören från Loimijoki. Med anledning af den, af oss reproducerade, med yfvan anförda rubrik försedda artikeln i Helsingors Dagbl. afgick den 8 Aug. från guvernörs: mbetet i länet en skrifvelse till kronolänsmanTu i Loimijoki J. Tenlen, från hvilken, enligt bo Underrättelser, infordradt svar inkommit, nnehållande hufvndsakligen följande: Efter mottagandet af guvernörens ofvannämnda krifvelse begaf sig Tenlen, åtföljd af vitnen, till Myllykylö rusthåll i Ypäis by, för att anställa indersökniog om förhållandet. Dit kommen rände han sig till värdinnan i huset, Ulrika Ja: cobsdotter, upplyste henne om anledningen till itt besök samt uppmanade henne sitöpnnn dör: en till det rum, der hennes man Karl Johans son uppgifvits vara innesluten, hvilket hon äfven rjorde. Der fann hr Tenlen till sin förvåning vtt uppgiften i H.D. om mannens fängslande med ern var öfverensstämmande med sanningen. Uti rummet, en invid rusthållets bagarestuga beläsen mindre kammare, vid besöket så uppsnyg. ad som hos allmoge brukligt, befanns Karl glykylk fängslad vid sin säng sålunda, ati från ett jern omkring halsen, två tum bredt och Vv, tum tjockt, utgick, på sätt å vanliga fång ern är fallet, en kedja likaledes af jern, 27, aln ång och -mera grof. Denna kedjas andra ända var fästad vid en 11 tum lång jernbult, som i sin tur var fastskrofvad i väggen mellan detta och ett angränsande boningsrum på en höjd af .v, aln från golfvet. Kedjan syntesvara så ång, att den fängslade någorlunda fritt kunde stå upprätt och röra sig utioch bredvid sin säng. L rummet funnos några stolar och ett vid sänsen stående bord, hvarpå pipa och tobak samt 0 böcker lågo. ustru Ulrika, tillfrågad, hvad orsak hon haft utt på ett så omenskligt sätt förfara mot Sin nan, kunde -under sin af sinnesrörelse uppbragta belägenhet ej uppgifva annat, än att hennes man, hvilken varit sinnesrubbad och år 1872 å asarettet i Åbo undergått profdårkur, ofta ho. sat henne med yxa och andra tillhugg, och att on till förekommande af svårare följder låtit fängsla honom. Hr Tenlen anser dock, attnågra omständigheter gifva anledning att förmoda an Ira bevekelsegrunder: man skall. nemligen förut hafva hört omtalas, att man och hustru lefvat enigt för den herrsklystnad, hustrun gjort gäl ande i sitt hus-, vidare hafva tvenne på rust vållet tjenande drängar upplyst, att mannens ängslande egt rom omedelbart efter en mellan nakarne uppkommen tvist om någon penning. ffär; till allt detta kommer slutligen den djupa .emlighetsfullhet, hvarmed hustrun velat döljs nannens et och hvari hon äfven lyckat, å väl, att enligt hr Tenlens påstående hvarken