Aftonbladet – 7 september 1874, sida 3

Svensk erfarenhet af Frankrikes svarta kabinett. Vid genomläsningen af Aftonbladets artiklar om Frankrikes svartakabinett går minnet tillbaka till den erfarenhet, som den, hvilken nedskrifver detta, haft om berörda kabinetts tillvägagående. Han uppehöll sig under ett års tid, från midsommaren 1858 till midsommaren 1859, utomlands, mest i England och Frankrike. Vid afresan från Sverige hade han med Aftonbladets då varande redaktör, doktor Sohlman, träffat öfverenskommelse om insändande af skildrisgar från sin resa. Sådana bref afsändeg från Geveve och Lyon under doktor Sökk mans adress och framkommo riktigt Såfot inflöto i Aftonbladet; men ytterligare bröf i samma ämne, som afsändes fränMarseille; Versailles och Påris, gingo alla förlorades Då dessa bref ej syntes återgifna i tidnins gen, och svar på förfrågningar i bref till dr Sohlman ej afhördes, lät brefskrifvaren genom en af sina hemmavistande vänner muntligen förfråga sig hos dr Sohlman, om denne funnit sig missnöjd med brefven, och fick då. till sin förvåning erfara, att intet af dem, med undantag af det först från Lyon atfsända, fratikommit till sin destinas tion. Då gjorde korrespondenten ett nytt försök och skref ett bref till införanded Aftonbladet, men hvilket han ej adresser rade till dr Sohlman, utan tillderas gemensamme bekante; och se, detta kom rik fram och inflöt i tidningen: Det Var skles des tydligt, att alla bref till dr Sohlmati uppbringades uf franska postverket. Någom tid efteråt fick korrespondentem händelsevis af en mera initierad person i Frankrike lösningen af anledningen till allt detta: Han erfor nemligen, att till franska regeringen och derifrån till postverket derstädes ingingo från de franska beskickningarna i alla länder uppgifter på alla redaktörer af politiska tidningar och på andra personer, som kunde misstänkas för politisk korrespondens emellan Frankrike och utlanlet, och dessas bref uppbringades. Brefskrifvaren vill härmed ej ingå i unlersökning, i hvilken mån de egendomliga förhållanden, som i Frankrike så öfta föreinnas, må i större eller mindre mån rättärdiga eller ursäkta de kränkningar af orefhamligheten, -hvarå nu anförts exempel, Vid i fråga komna tid hade det af italieare anstiftade stora mordförsöket mot Naooleon nyligen egt rum, och franska polisen rar må hända då mer än vanligt vaken på 1tländingar. Aftonbladet var ej heller vid lenna tid alltid så skonsamt i sina omdönen om Napoleons politik; Doremot atter korrespondenten det såunda skildrade innefatta ett nytt bevis på, wura illa en despotisk regering städse bejenas af sina redskap. Korrespondenten, som sjelf ingalunda var någon revolutionsvan, utan en fullkomligt loyal och stilla medborgare, hade i sina bref ej inblandat stt enda ord politik, och i de bref, som ippbringades, hade han ej ens talat om Frankrike, utan uppehållit sig vid iakttaselserna under sitt förutgångna vistande i England. Det är söledes påtagligt, att orefven aldrig blifvit till innehållet granskade, helst deras vidlyftighet samt det rämmande språket gjorde en sådan granskring besvärlig. Men att på -detta sätt lt jämt undanhålla och förstöra alla till samma personer stälda bref, äfven af det skyldigaste innehåll, kan ej ske utan att eda till upptäckt och framkalla nedsättande mdömen om den regering, som begagnar å usla medel och st usla redskap. Uppringadegs deremot och undanhölles: allenast ådana bref, som verkligen innehölle komrometterande saker, skulle nog i allmänet brefskrifvarne läta sådant i tysthet passera, glada att ej erfara några värre öljder. A, U.