äro jordstyckning och mindre jordbruk barbari; Irland utgör ett bevis derpå, och likväl bör det anmärkas, att de mindre jordbruken sedan femton till tjugu år der betydligt minskats. Vi skola icke i dag bekämpa dessa fördomsfulla och okunniga påståenden. Vi, som lefva i ett land med utsträckt jordstyckning, känna fördelarne af detta system. Engelsmännen tyckas tro, att man hotar dem med att dela hela deras jord i lotter på 3 till 6 acres. Det är icke fråga om något sådant. Men om man vill vägra jordbruksarbetarne att blifva jordegare, så kan man vara viss om att få upplefva ändlösa hväl ningar. Storbritannien mäste göra om sina agrarlagar, eljest skall det, enligt Manchesterbiskopens profetia, få ett bondekrig. Om också detta krig icke blefve så blodigt, så bakslugt och så barbariskt som det fordom var, qvarstår dock en mycket alvarlig fara, en, som en gång skall kunna skaka det engelska samhället i dess grundvalar. Men våra grannars praktiska förstånd och traditionela klokhet skola komma dem att i tid gifva efter.