Aftonbladet – 5 september 1874, sida 3

lerna skulle befinna sig i den preussiska regeringens ego. År 1851 sade stätsprokuratörn rent ut: Da hafva blifvit tillverkade för sakens skull. Densa dom är hård, men är i det hela rättvis, enär de förråda otvetydiga tecken af oäkthet och just säga, hvad som i händelse af en dylik process måste sägas, för att göra dauphins bortförande från Temple troligt. Särskildt måste Laurents tredje bref redan vid första anblicken förefalla favriceradt, Det är dateradt den 3 Mars 1795 och lyder: VbBr stumme (d. v. 8. den döfstumme; som är satt i stället) har lyckligen blifvit förd till Temple och är väl gömd; han skall stanna der och i händelse af fara gå och gälla för dauphin. Er allena, herr general, tillkommer denna triumf. Nu är jag lugn. Befall blott och jag skall lyda, Lasne kanintaga min plats, när han vill. D2a säkraste och tillförlitliga ste mått och steg äro vidtagna för dauphins säkerhet. Redan detta datum, den 3 Maj, ingifver misstankar. Som pretendenten sjelf berättar, blef det stumma barnet bättre efter Desaults behandling; men Desault kom första gången till Temple den 6 Maj; huru är det sålunda möjligt att den 3 Mars tala om ett utbyte, som enligt pretendentens egen förklaring egde rwm efter den 6 Maj? Men Lasne efterträdde Laurent den 31 Mars; brefvet motsäger sålunda på det bestäm: daste pretendentens egen uppgift. Man känner genast sig frestad att fråga, hvarför pretendenterne väntade till 1851 att göra sina fordringar gällande och hvarför de, när deras käromBl då ogillades, läto förgå tjugutre år, innan de vände sig till andra instansen? Politiska skäl, svarade Jules lad högtidligt. Under Bourbonerne och Orleanerne skulle tillåtelsen att anlägga en process lika litet blifvit medgifven som un