Aftonbladet – 4 september 1874, sida 3

hanne kela dagen, tände smitt ljug och sade sin tant godnatt; då hon räckte Caraeron sin hand, klarnade uttrycket i hennes an eigte litet. Han qvarhöll den lilla handen helt mildt i sin, såg på henne med ott af sina sällsynt sköna leenden och sade: — sSom det är ganska möjligt att bref återkalla mig tidigt I morgon till London, mb ste jag bedja er skänka mig ett samtal, antingen I trädgården eller i salongen. Kan ni möta mig klockan half åtts?Half åtta! upprepade miss Deborah försmädligt; kan ni verkligen tro, att en så högst elegant ung dam som min nidee är klädd klockan half åtta? ; Jag skulle för ingen del vilja begära för stora försakolser af miss Morgan, började doktorn, men Winifred afbröt ifrigt hvad ban ämnat säga. Klockan halt åtta skall jag vara i träd gården; jag skall det, verkligen. Jag kan just undra hvad han har att säga henne! tänkte miss Burns, medan hon gjorde sin vanliga aftonrond genom boningshuset; tvifvelsutan tänker han göra henne föreställningar rörsude hennes uppförande i kyrkan! Jag vill väl hoppas, att han äfven gör henne uppmärksam på allt, hvarför hon har att tacka mig, och på den milda försyn, som fört henne till detta hem.Denna natt fick. James Cameron ej en blund i sina ögon — ett högst ovanligt förhållande för honom, Han kunde ej fri göra sig från en tanke, från föreställningen om ett litet blekt. ansigto — Winifred Morgans ansigte och tanken på henne. ZLångsamt och med ett eget, surrande ljud slog väggnret i salen under hans sofrum elfva, tolf, ett. Endast ett! Huru långa voro ej nattens sömnlösa timmar! Slutligen, just då hans tankar började förvirras och öf