Aftonbladet – 4 september 1874, sida 3

ken sistnävinde under den följande halftimmen bevisade ohklibarheten af det påatkendet att man ej kan sysselsätta sig med två saker på samma gång: han samtalade nemligen med taut Deborah, gjorde full rättvisa ät bennes gästfria anrättning och betraktade samtidigt -med uppmärksamhet den onga fickas-i ländstolen. Ett samtal, som han senare på eftermiddagen hade med tanten, upplyste honom om att Winifreds ekonomiska ställning var äsnu sämre än han förmodat, Hennes far, hvilken ansetts Vara en rik man, var nära nog en äfventyrare, egde liksom många af sina landsmän hvarken tillgångar eller grundsatser, utan litade uteslutande på sitt geni och sin goda tur, hvilka tillsammans också beredde honom ett framstående rum bland. lyckliga spekulanter, För att be gagna oms af hang egna ord, vändesig allt hvad han vidrörde i gmld Hans kredit steg, hans namn bler mäktigt inom handelsverlden och hans lilla dotter betraktades allmänt som ett gpdt partis. Det skulle vara väl för affärsmän, likasom för många andra, om de viste att stanna, der de borde, Dan längsta återvändsgränd har sin slutpunkt och så har äfven den längsta väg af lysande framgångar. Detta blef äfven förhållandet medirländaren: stora regultat framkallade nödvändigheten af stora risker — risken vå och resultatet känna vi redan! Då an den klara Majdagen stod i folkträngseln utanför sitt kontor i City, visste han sig vara ruinerad och att hans enda barn, — denna unga, bortskämda flicka, vid hvilken han fäst så lysande förhoppningar — ij var bragt till tiggarstafven. Det ringa, som räddades vid det väldiga skeppsbrottet, räckte nätt och jemt till att