Aftonbladet – 3 september 1874, sida 3

nämnin, utan sade blott, att hon som mycket ung tjenstgjort hos drottningen. och. vid dauphing vagga. Således är ni madame de Rambaud, utropade han; o, det gläder mig utomordentligt! Hon framstälde nu åtskilliga frågor, som hade sin grund i både tvifvel och nyfikenhet, om madame de Tourzel, om hans vanliga lefnadssätt, om hans uttryck. äfvensom om hans lärare. abbe Davaux: Härpå gaf han ständigt tillfredsställande svar eller sade han rent ut, att han icke kunde erinra sig något derom... Madame de Rambaud sade honom, att hon till minne af sin käre prins hade gömt en drägt, då man icke längre lät henne stanna i Temple, och att han kanske ännu erinrade sig den tid, då han burit dessa kläder i Tuilerierna. Då den himmelsblå rockten blef utbredd för . honom, sade prinsen med hög röst: Ja, jag känner väl igen den; men det var icke i Tnuilerierna, jag bar den, utan i Versailles vid en fest, och jag tror, att jag aldrig-sedan burit den, enär den var för trång för mig. Nu kunde madame de Rambatid icke mer beherrska sin inre rörelse, hon störtate fram till honom, knäböjde för honom och kysste hans hand, i det hon ropade: Blott en prins kunde säga detta till mig! Och under det tårar strömmade ned för; hennes kinder; tryckte hon hans händer. Madame de Rambaud har uttryckligen bekräftat denna tilldragelse i sitt testamente, och särskildt försäkrade hon sig hafvaigenkänt åtskilliga kännetecken på hansskropp. Ett liknande vitnesbörd om Naundorffs identitet .med den bortförde dauphin utfärddde madame de Vaint-Hilaire, för hvilken Naun dorff så noggrant beskref möblerna i Bin moders rum, deras färger och form, de stäl len, hbyvarpå de stodo, äfvensom de instrument