Aftonbladet – 3 september 1874, sida 3

lötsligt, den 10 Augusti 1845, der i Delft, an slagit her sina böpålar. Hans, son, Adalbert, som för närvarande är löjtnant rid ett granadierregementei Haag, och hans lotter Ämelie naturaliserades år 1863 i Tolland under nämnet de Bourbom. År 851 inledde de en process vid Seinerätten, ör att ådagalägga sina rättigheter gent mot grefven af Ohambord. Jules Favre örde de klagandes sak, hvilken dock fick jen utgången, att käremålet ogillades. Etter jugutre års förlopp, den 6 Februari 1874, ort efter det legitimisterna satte allt i röelse för att upphöja grefven af Chambord å tronen, förnyades samma process. Jules Pavre förde åter den Natndorffska familens talan och åter ogillades käromålet, inder det rätten på samma gång utomorlentligt vidlyftigt motiverade sin dom, för tt ännu mer höja rättvisans skrank mot letta förmätna försök att tillvälla sig det cungliga namnet och förfalska historien. Den aflidte Naundorff kallas en fräck äfvenyrare, som blott med större konst och studium än de öfrige falske dauphinerne örsökte ett upprepände af deras brottsliga slaner, hvarvid hans yttre likhet med den sourbonska typen och hans af en hemligetsfull slöja dolda lif gjorde honom ypperiga tjenster, Likasom 1851 hade grefven vf Chambord icke heller denna gång infunnit sig vid rätten. Sådant var, som det framgår af de tillsängliga handlingarna i detta mål, pretenlentens romantiska lefnadslopp. (Forts)