Aftonbladet – 3 september 1874, sida 3

icke länge sedan grefven af Chambord på sin resa till Holland och Belgien, genom en besynnerlig ödets ironi, kom att bo vid samma gata i Breda som Gruau de la Barre, skref denne genast ett mycket bevekande bref till grefven, i hvilket han uppmanade honom att afstå från den ställning, han tillkräktat sig, och att låta den verklige egaren inträda i sin rätt. Det faller af sig sjelf, att de la Barre var närvarande vid domstolsförhandlingarna åren. 1851 och 1874, Kretsen af Naundorffs anhängare blef dag för dag större, och man antog nu, atträtta tiden var kommen att genom en framstående representant för den -gamla legitimistiska adeln vidtaga nödvändiga mått och steg hos hertiginnan af Angouleme för att utverka Nauwndorffs erkännande som hennes broder: Maraquis Morel de Saint-Didier änförtroddes den visst icke lätta eller angenäma beskickningen till Prag, der de landsflyktiga Bourbonerne då uppehöllo sig. Detlyckades ho: nom att erhblla ätskilliga audienser hos her tiginhan, som emellertid satte den mest hård nackade otro mot alla hans försäkringar och var nära att bringa honom till förtviflan genom den ironi, hvarmed hon yttrade sig om saken. Med oförrättadt ärende åter: vände marquisen till Paris, och då icke längre något var att höppas på denna väg. vände man sig till offentligheten och upp rättade en egen tidning, La Justice, i hvil ken prinsens rättigheter och fordringar disku terades och försvarades. Just vid denna tid, Oktober 1834, inträf. fade en händelse, som var af den utomor dentligaste vigt och betydelse för preten: denten. En viss baron de Richemont hade Roms äfven uppträdt i Paris söm Lud vig XVI:s son och blef: af juryn förklarad för skyldig. till bedrägeri samt dömd til