delen af religiöst ihnehåll. Instruktionsdomaren Abbouys i Cahor, som genom tidningarna fått underrättelse om denne Bour-j bons tillvaro, hade redan förut trädt i en mycket liflig brefvexling med den nämnde Pezold, och genom denne öfvertygad, gjorde han sig allt möjligt besvär för att uppsöka och finna den till Paris ankomne Naundorft. Det lyckades honom ocksk, och deras första sammanträffande skildras af höom på följande sätt: Jag infann mig vid den bestämda tiden; man lemnade mig bref från Pezold, och jag mottog inbjudning att ännu samma afton besöka Charles (d. v. s. Naundorff). Han hade ett främmande. uttal och kunde ofta icke finna det rätta uttrycket, men han röjde dock upphöjda tankar. Han hade en ädel hållning och hans apletsdragliknadefrappant dem, man sökte... På aftonen d. 14 Aug: begaf jag mig till Versailles, för att uträtta ett mig anförtrodt ärende hos madame de Saint-Hilaire; hon häde förut hört till madame Victoires (Ludvig XVI:s tant) hofpersonal. Följande dag sade hon till mig: Jag känner i Paris madame de Rambaud, som tjenstgjorde som kammarfru vid dauphins vagga; men hon skall knappast vilja tro, att dauphin ännu lefver. Dagen derefter lät jag personligen föreställa mig för madame de Ramband;, hon var beredd att följa mig och tog med sig ett klädesplagg, som dauphin Purit; då han var fem till sex år gammal, äfvensom en tafla, hvilken framstälde Marie Antoinettes bröstbild i sorgdrägt, Vi kommo till huset och gingo upp. Några minuter derefter: trädde. Charles in i römmet. Madame de Rambaud satt på en stol; hon reste sig upp och satte sig igen, utan att man kunde upptäcka någon sinnesrörelse los henne; Hon nämnde icke sitt