Aftonbladet – 3 september 1874, sida 3

hvarpå Marie Antoinette vanligen brukade spela, att blott någon; som länge lefvat i den kungliga familjökretsen kunde lemna en dylik skildring. At långt större betydelse är det vitnesbörd, som afgafs af den siste inrikesministern under Ludvig XVI, deJoly. Benne hade varit skild från pretendenten till år 1835; dauphing död i Temple ansågs af honom som viss och bestämd, och i afsigt att demaskera bedragaren närmade han sig Naundorff. Det hade nemligen varit de Joly, som ledt dauphin vid handen den 10 Augusti 1792, då den kungliga-familjen gick genom Tnilerierna för att begifva sig till nationalförsamlingen. De Joly gjorde nu Naundorff några frågor om det faktum, att konungen under sammanträdet Iktit hemta mat; som drottningen icke ville vidröra af fruktanatt blifva förgiftad. På dessa frågor fick icke blott de Jolyriktiga och fullt tillfredsställande svar, utan. Naundorff kom flere gånger den frågandes minne till hjelp, i det han meddelade omständigheter och yttranden, hvilka endast kunde vara kända af honom. Följ den var, att de Jöly blef en af Naundorffs ifrigaste anhängare. På dödsbädden Wekrät tade han också sin öfvertygelsei denna sak för prösten. : R Eh ahnan anhängare, grefve Gruau de la Barre, blef också slutligen från en otroende omvänd till en troende. Han var advoka i Le Mais, förvandlade all sin egendom penningar och ansåg det för n ära att få upptaga preteldetiten i sitt hem, Sälla har historien att uppvisa ett exempel på el sådan hbängifvenhet och på en sådan öfver tygelsehs trohet. . Han var outtröttligt verk sam för Naundorff. i ord och skrift, och til ock med efter hans död uppgaf han ick hang 1 ty Kälvörkade med och al äl dighet för pretendentent barn; Och. dåxtö