Såsom för några dagar sedan omtalader, hade danska Dagstelegrafen gifvit offentlighet åt ett i Kjöbenhavn gängse rykte, att underhandlingar skulle pågå mellan ministeren och den förenade vesterns ledare i en syftning, som ;Fedrelandet ansåg otrolig och hvarom Berlingske förklarade att fråga aldrig kunnat vara. Dagstelegrafen beklagade genast att denna förklaring shade ett så litet omfång och seå ringa bestämdhet och i det i dag ankomna numret anför tidningen såsom säkert att saken inträdt i ett nytt skede och att tre bestämda fakta föreligga, nämligen att verkligen underhandlingar pågå, att de inledts af en tredje man och att det är anförarne för venstern, icke ministeren, som sökt åstadkomma dem. Angöende underhandlingarnas beskaffenhet nämnes intet, hvaremot tidningen gör hågradtormella anmärkningar mot underhandlingar, ingångna med Berg och Hansen, i fall icke — med afseende hvatpå man har rätt att vara misstrogen — någon visshet finnes om att desse handla på grwid af något bemyndigande af folketingets flertal. Vidare fäster tidningen uppmärksamheten på, att det är venstermännen, som sökt få underhandlingarna i gång, hvilket i hennes ögon betyder detsamma, som att de äro medvetne om den osanning, som deras skryt öfver sin stora seger och attkonungen tvungits ned lägga vapen innebar. I sammanhang här: med uttalas den åsigten, att det första vilkor å ministerens sida för ett inlåtande i dylika underhandlingar bör?hafva varit att venstermännen offentligt medgifva att de i förenämda afseende farit med osanning och uttryckligen erkävna, att de tvifla på att kunna försvara den ställning, de intagit. Detta är det första, yttrar tidningen till slut, men det andra, som har största betydelsen; är det att ministeren underhandlar