Aftonbladet – 3 september 1874, sida 2

PROCESSEN NAUNDORFF-BOURBON. (Ur Unsere Zeit.) I I Februari månad 1874 handlades i Paris vid domstolarnes förenade förste och tredje kammare en process, som kåter framförde i dagens ljus en gammal, länge glömd histo ria, ja, nästan en saga, och hvilken redan af den anledning måste ådraga sig offentlig uppmärksamhet, att ingen ringare person än Jules Favre försvarade kärandepartens sak, hvilket han, det kan icke förnekas, gjorde på ett glänsande och talang fullt sätt. Då en resande besöker den oraniska familjens begrafningsplats i Delft, brukar man vanligen, bland andra märkvärdigheter, visa honom den grafsten på en af stadens kyrkogårdar, på hvilken på franska står att läsa: Här hvilar Ludvig XVII Konung af Frankrike och Navarra (Carl Ludvig, hertig af Normandie); född i Versailles den 27 Mars 1785, död i Delft den 10 Angusti 1845. Denne mans lefnadslopp, sådant det framgår ur officiella handlingar, är i korthet följande. År 1810 kom till Berlin en främling, försedd med ett pass, utfärdadt för en person vid namn Naundorff, men hvilket varken med afseende på uppgifterna om klder eller utseende passade in på innehafvaren. Polisen i Berlin, som komatt blifva uppmärksam på främlingen, lät strängt öfvervaka honom, och vid ett förhör, som han mäste underkasta sig, tycktes man snart ha blifvit öfvertygad om, att man hade framför sig en annan än Naundorff. Då TT ner