Aftonbladet – 2 september 1874, sida 3

ott fönster. Ute som inne var allt oföränjändradi; ban såg samma mörka, stön gröna träd, som i hans barndom förefallis hoaom så spöklika, då de lävga grenarna logo mot rutan eller då de kastade sing örka skuggor mot den hvita väggen, när mänen lyste mod sitt klara kalla skimmer, q Hen Om hans egen barndom ngo hans tankar lätt till den stac g lilla, fader och mederlöga flickas, s pp: mora än ett baru. Obeatrid a sympati mellan tan: och niges: Ca iile tala med heöre ensam och förmå öppra sitt bjoria för hoxom Huru skat bon akulle bli afhans ankomst? Så långt bade ban kommit i sing sankar, då lätta steg hördes i förstogan — säkerlig hvarken tani Deborabs eller hennes tjaustflickors. De stannade vid dörres; vredet rörde sig. James Cameron och Wipifred Morgan möttes äter, Deras möte var ganska lugat; ja, så lugnat att Camereu kände sin förväntan sviken aade hoppats på ett intagande utbrot: nellg glädje och öfvercasknoing, Tan derat kunde intet skönjas, Med någon svå vighet lyckades Winifred lösgöra axa hand ur vecken af en tiock plaid, som hon lindar omkring sig, och lade belt stillsamt der illa banden i bang Hon önskade honom välkommen så mycket som med e4: enda ord, utan väntade synbart aw han skulle ystra sig först, hvilket han också gjorde, Jag kar att tacka er för ett bref win Morgan, och tyckte att det bäst kunde be svaras med ett personligt hesök. Jag fraktadö att det kommit bort, eme dam al icke avarade mig, Hvar dag har g gätt till postkontoret, och jag kan verkigen ej bewkrifva hurn ledsen jag varit ötver att icke få pigor. BYäKA