Aftonbladet – 1 september 1874, sida 2

I vida icke staten stundom kan komma att öfverskrida sin befogenhet och inkräkta på det rent religiösa området, föres deremot Idenna strid i Schweiz, der regeringsmakten fullt ut lika kraftigt häfdar sin rätt Igent emot de kyrkliga anspråken, med en moderation i formerna och med en aktning för den bestående konstitutionen, som utgör ett glädjande bevis för den politiska och religiösa frihet, som är rådande i den lilla fristaten. De engelska tidningarna, hvilka i allmänhet icke tyckas hysa synnerligen hög tanke om motiven för Bismarcks kamp mot kyrkan — allt under det de, såsom sig bör, brännmärka Vaticanens uppträdande mot statens makt och myndighet — skildra ofta den olika karakteren hos den kyrkopolitiska striden i Tyskland och i Schweiz. Särskilit innehåller Daily News i ett af sina senaste nummer en artikel, hvilken framhåller det sätt, hvarpå centralmakten i Schweiz går till väga för att afsköra kyrkans inkräktningar på det verldsliga området. Denna artikel i Daily News är af följande lydelse: Det är 1 visst hänseende uppfriskande att vända uppmärksamheten frän den i bitterhet tilltagande striden mellan kyrka och stat i tyska riket, för avt betrakta det fredliga och regelbundna sätt, hvarpå gamma slags frågor behandlas i den närgränsande schweiziska republikea. Schweizarne anse i allmänhet, att tyskarne, vida mer än nå gon annan af de tre mäktiga nationer, som omsluta dem, fika efter de gröna dalar och majestätiska berg, som just nu beundras af turister från alla delar af den civiliserade verlden, Tyskarne hafva emellertid för närvarande mer skäl att afundas sina grannar deras lugna, ehuru ingalunda tröga politiska lynne och den stadigt växande styrkan af dessa federativa institutioner, hvilka just nu hälla på att göra sin supremati gällande gent emot de ultramontana anspråken, utan nägra bittra proklamatiorer eller personlig hårdhet, och detta till på köpet i ett land, der det romerskt-katolska elementet är relativt vida fruktansvärdare till antal och egendom än i det nyskapade tyska kejsar. riket. Det var omöjligt, enligt tingens egen natur, att den påfliga stolens på sonare tiden framstälda anspråk skulle kunna undgå att komma i konflikt med statens i de delar af Schweiz, der man i allmänhet, men icke blindt, omfattat katolicismen, och der de katolska presterna hittills varit statstjenare. Derför har man också sett en följd af konflikter uppstå i kantonerna Genåve, Solothurn ech Bern, hvilka på ett mycket praktiskt sätt blifvit afgjordai strid mot Vaticanens ingifvelser, utan något annat vädjande till den materiella styrkan, än som innefattas i en uppstudsig biskops ar tiga utvisande ur förstnämnda kanton med tillbjelp af en hyrvagn och tvenne höfliga, men obevekliga gendarmer och genom utkommenderandet af ett kompani milissoldater i kantonen Bern, hvilka, sedan de blif-! vit på ett mycket ohöfviskt sätt begabbade : och hånade af de bönder, som de skulle hälla i respekt, drogos tillbaka, utan att ett ; enda skott biifvit lossadt eller en enda afl; fridstörarne blifvit gripen. Men i bådal: dessa fall har det aktiva uppträdandet, all deles tillräckligt kraftigt för de afsedda förnuftiga ändamålen, utgått från kantonalmyndigheterna. Men i sådana rent katolska kantoner gom Luzern, Uri, Fribourg och Valais skulle dessa myndigheter, om ett vädjande skedde till dem, helt och hål let stå på presternes sida, och det kunde derför tyckas som skulle kyrkan i dessa kantoner, likasom förut, kunna göra sin vilja gällande gent emot staten. Och detta skulle verkligen -ha varit förhållandet, om )! icke den i Maj månad antagna reviderade ! statsförfattningen kommit emellan. Denna l! bekämpades bittert, som hela verlden vet, ! af det ultramentana partiet, hvilket, mycket C mer än kantonalisterne som i sin okunnig. k het högeligen fruktade den väntade skatte-t stegringen för förbättrade militära och rätteliga institutioner, bidrog till förkastandet afe det ursprungliga revisionsförslaget år 1872. 2 I år öfvergåtvos emellertid båda partierna af ultraradikalerne, hvilka 1872 gjorde gemensam sak med dem och biefvo i grundlk besegrade vid omröstningsurnorna, Den tfe-ll derativa myndigheten erhöll en större ut-ö sträckning, i många fall på bekostnad aflo kantonernas makt, och den förlorade ingen2 tid att på ett eftertryckligt sätt göra sigl gällande i den religiösa frågan gent emotjl sådana kantoner, hvilka med nöje fortfa ja vande skulle helt och hållet underkastat sig d om. f En af de artiklar i den nya förbundsför-Ån tattningen, om hvilken man alltifrån bör-Pp jan med visshet kunde antaga, att denls skulle leda till en dylik inblandning, är)s! len femtioåttonde, hvilken absolut upphäfver allt slags kyrklig domsrätt i civila saser öfver hela Schweiz. Hittills har sta-f en i de cdeladt katolska kantonerna er-e jänt den kanoniska lagen och de utslag och tc omar, som utfärdats af de kyrkliga tribups, al, hvilka upprätthållits för att tillämpa a; len, hafva haft obestridd giltighet. Men örbundsrådet, som består af presidenten ch hans ministrar, har nu med ens gripit n, för att göra slut på ett förhållande, vilket blifvit helt och hållet inkonstitutioelt. Det fall, hvilket det valde till förök för ett aktivt uppträdande, förekom i .antonen Valais, hvilken länge varit beyktad för sin blinda tillgifvenhet för Rom ch för sina invänares okunnighet och låga sa nåliga utveckling, egenskaper, hvilka pålat vänga ställen tyckas vara oskiljaktiga från !m atolsk fromhet. I kantonens officiella tid-)st ing förekom för någon tid agdan kallelse) fri två makar att såsom parter i en af dem sa nhängiggiord rättegång om skilemessa in-afi nog sig inför stiftets biskopsdomstol. Medjst vledning häraf vände sig förbundsrådetst Il kantonstyrelsen och fäste dess uppmärk ut amhet på, att denna kallelse, att döma affar rten för dess offentliggörande, måste hafva lifvit tillåten af den, men påminde på sama gång, att sedan den 29 sistlidro Maj, st f den nya författningen kom tillgiltighet,!9P igen andlig domsrätt kunde anses laglig) ller på något sätt kande tillåtas och att ä ga andliga domslut Snge utöfva någotin vtande ij fäörbe. 4... ogtnoemarnag Pivila rät. I MÅ J 10