Aftonbladet – 31 augusti 1874, sida 3

Badlitvet på Helgoland. (Bref till Aftonbladet.) Helgoland den 27 Aug. 1874. -Griin is de Rand Roth is de Fels Wiht is de Sand Dat sin de Formen von Helgoland. Då ins. åtminstone sedan lång tid ejsett någon korrespondens härifrån i eder ärade tidaivg, tillåter han sig att sända eder nägra rader härifrän, i hopp att det må intressera Etmiastone några af eåra läsare, ibland hvilka de: utan tvifvel finnes mången, som besökt denna lilla ö, eiler hvars håg kanzgke lockar honom att rågon gång besöka dan. Bland Nordejöbaden på tyska kusten är Belgoland onekligen det, som har mesta tilloppet. Det ligger fritt som ett litet fäste midt i hafvet med den herrligaste luft och de prektfullaste bad, som man kan önska. Ön upppäs på få timmar med ångare frön Hamburg och Bremerhaven. och deraf äro endast omkriug 27e timmar på hafvet. Ins. valds vägen ötver Hamburg och inskeppade sig der en regnig och blåsig morgon kl. 9 med årecfartygst Caxbaven, kepten Röhra, en gammel sjöbjörn och förtroendeniag — en pendant till gamle Nylea i verlden, Omkring 130 passagerare medföljde, af hvilka minst 2713o:delar voro tyskar, Hamburger grossoch Kieinbirger. militärer, embetamän och inlärdare, zom aldrig sett hafvet förr — större delen med ett appendix af qvinnor och barn, men aila mer oci min dre eleganta i siua toiletter. Under musik från nägra hesa messingsinstrumenter, hvilka ej tycktes hafva öfvervunnit följderna af dea förra resans sjösjuka, satte fartyget sig i gång på utsatt klockslag, passerado först flere af det hamb. amerik. boiagets ståtliga Ängare, som ligo under lastning eller lossning, och gled sakta utför floder, förbi förstaden 8:t Pawii och grannstaden Altona. Maskinen ökades till full fart och Caxhaven passerade snabbt förbi de vackra villorna på porra Elbestranden, der Hamburgs stora penningfurstar hafva sina sommarnöjen. Hos Jacoba i Nieastädten och i Blaakenese var allt änna tyst, möjligen dock att det var lifligt nog i köken, der man väl rustade sig för att som vanligt emottaga den alårig uteblifvande strömmen af resande, Sedan man sett sig mätt på all denna herrlighet; och kommit förbi Blankenese, börjar Elbestranden förlora i intresse och man vände derför upp: märksamheten till frukostbordet och gällskapet izombords. Detta var ganska intressant, Alla reste blott med ett och samma ändamål, nemligen att roa sig, och planer huru tiden skulle fördrifvas uppgjordes, bekantskaper formerades och för resten tycktes sällskapet sysselsätta sig med gissningar öfver sina mer eller mindre otillgängliga grannar. Den gemytliga stämtingen skulle dock få en hård stöt. Gubben Neptun tyckte uppenbarligen att sällskapet rukosterat för godt och sedan Elbea fyrskepp passerats, kom gubben och begärde igen litet, och ej så litet belier, at hvad tom förtärts. Mpsiken tystoade, Nordsjöns böljer spolade ifver oss gång efter annau och jämmern b!ef itor. — Lätom ridån falla öfver dessa ace-Å ter och ätertagom vår berättelse tvänne iwmar senare, dä ankaret föll på Helgoands redå. En mängd stora färjbåtar kommo omkring artyget och dsbarkeriagen försiggick med stor ordning. Men huru mången af våra vässagerare hade ej teppat färgen! Reflektioterna skulle ej uteblifva, ty innan vi blefvo riktiga Helgolard badgäster, skulle vi pas sera genom en ekärseid, den s. k. Läster-: n, De apkommande passera nämligen uellan tvence utspända täg och på sidorna ir badsällskapet fursamladt, hvilket heisar le ankommande med mer eller mindre spet : iga anmärkningar. Dessa witzar riktas: nest mot dem, som bära utseendet af att afva varit utsatta för sjösjuka, och jag an ej neka till att jag var höget iudigna ad, Ofoget här nu också för ett par dagar edan. blifvit afskaffadt genom ett påbud och Wörer således nunera endast till minnena. Det obehagliga intrycket föravanr också ort nog, dö Vänaer och bekanta komme ch helsade en välkommen på ett mera hjärt igt sätt, och så kom bestyret med att söka eda på koffertar och iogis och att göra sig nygg och hemmastadd. Helgolaod, som bekani en liten engelsk koloni, man kun:e säga af försvinnande itenhet, ty liten är den, och så småningom polar väl hafvet helt och hållet bort den, jestär at tvenne öar. Den större är en röd lippa; brant och otillgänglig annat än ;enom en 190 steg hög trappa; på SO. idan är en liten platk nere vid stranlen, förmodligen bildad at gamla ras, och ;å denna platå ligga de flesta boniagshusen, konveraationssalen, teatern och de större re taurationerna. På det s, k. Oberland fin eg äfven en del bozingshus, guvernöreng was och kyrkan — fyrtornet ej heller till örglömmandes. Oberland är för restea en sräsplatt, der äfven något potates odlas och ler fåren, som förse badgästerne med den uda mjölk, som står att få, beta och bräka. ?å vestsidan är ön alldeles otillgänglig och afvet har der bildat eu mängd märkvärdiga ;tottor. Äfven stora fristående klippblock, j om genom bafvets inverkan skilt sig från astlandet, göra denna sida uf ön pittoresk. Jtom gräsmattan rästar ingen vegetation; tom Lästerallea erdast tvenne allger — der i Bindfaden och der Kartoffelalle. BoningsPINE UNESCO TESEN OY AST ORC STENS TE SRS TA