Aftonbladet – 31 augusti 1874, sida 3

fylla, och hvilken god qvinna är lycklig det förutan? Grace Ingles skötte hushållet och hvad behöfde James — stark, oberoende och blott lefvande för sin vetenskap — henneg kärlek och omsorger? Utan mål och verksamhet, utan intresse för det närvarande, utan ett förflutet eller ett tillkommande för sina drömmar, var lifvet för Lucy ett tomt intet. Olycklig var hon ej, men det gifves förhållanden i lifvet, som äro värre än verklig olycka. Under två år vandrade hon omkring i hemmet, en blek, liten skugga, förvånad i sitt ödmjnka hjerta huru alla kunde vara så goda och vänliga mot henne, Hade hon anat burna kär hon blifvit sin allvårsamme, föordige bror, hvars kärlek hon så inner ligt längtade att ega, så skulle hennes lif varit helt anmbrlunda, men nu gissade hon intet. Ung, blyg och vek, med sitt rena hjerta alltmera skildt från jorden, allt starkare draget till himmelen, syntes det henne mycket lättare att dö än att lefva, och efter hand, dag för dag, blef hennes kind mera blek, henres röst mera svag, hennes steg mera trötta. Men ännu märktes denna förändring ej af någon och minst af bro dern — läkaren — vid hvars steg itrappan Lucys kind fick färg, hennes öga fick glans. Stackars Jamie, tänkte hor, då ban så så mycket ondt borta, vore det grymt att möta honom med sorgsna blickar i hemmet. Om hon led, gjorde hon det i tysthet och med tystnad hörde hon äfven Grace Ingles förvåning och anmärkningar öfver det ringa intresse hon numera hade för tillverkning af de grofva kläder åt de fattiga, med hvilka hennes arbetsbord alltid var rikligen förgedt. Det var endast uppeisitt eget rum, som hon gaf vika för den dödande maktlöshet,