Aftonbladet – 28 augusti 1874, sida 3

medelst en liten lur, hvilken togs af herr i huset i en beqväm länstol och med tid en i handen, af frun på en soffa och med en god bok. Medan de slumrade frid follt och de unga damerna, uppe i sitt rum pratade om baler, toaletter och kavaljerer skickades jungfrurna i kyrkan och Cyril pre dikade för dem, för några gamla gummoi ooh ett eller annat halft dussin barn med deras bonnes, Hatva vi rättighet att för. neka, att han icke ledde många af dessa själar in på den rätta vägen — att icke de enkla, innerliga ord han talade fäste sig i deras hjertan, skyddande i frestelsens stund, tröstande i sorgens? Sköt derför ditt värf, Cyril Thornton, sköt det i hopp och tro; håll alltid religio. nen ren och obefläckad af jordens slagg: besök enkor och faderlösa i deras bedröten och tag dig sjelf till vara för verldens ondska! ÅTTONDE KAPITLET. Huru lära vi bäst känna en man? Härmed menar jag icke huru vi skola lära känna honom från hans fördelaktigaste sida, ty det är en sak som beror på individualiteten. En visar sig förmånligast på en bal, en annan på en talarestol, en tredje i sitt hem, ön femte på Mont Blanc eller pyramiderna, Pn sjette på sin grafvård. Men huru skola vi bäst kunna lära känna em man, sådan an i verkligheten är? Otvifvelaktigt vid hans egen härd, och derför ber jag läsaren följa mig till ett af de tystaste husen vid Russel Square, der vi träffa doktor Oamefon i sin Jänstol, framför den klart brinvande skymningsbratan och vid hans fötter 1ans gamla grå gräfsvinshund, båda enligt ranau försjunkna i stilla begrundande efter viddagen.