Aftonbladet – 28 augusti 1874, sida 2

STOCKHOLM den 28 Augusti. Den i Bruxelles utkommande tidningen Le Nord, hviken som bekant hemtar sina inspirationer från ryska utrikesministeren, medgifver nu, att de referat, hvilka Republique Frangaise lemnar för Bruxelles-kongressens öfverläggningar, äro fullt tiliför litliga och korrekta. Uti det sammandrag af Republiques redogörelser, hvilket viigör meddelade efter Times, har emellertid verldstidningen gjort sig skyldig till det misstaget, att pästå, att kongressens komite beslutit, att personer, som i hemlighet eller under falska uppgifter söka upplysningar hos fienden för att delgifva dem åt den andra parten, icke skola betraktas som spioner, under det i verkligheten beslöts, att endast sådana personer skulle behandlas som spioner. Det ryska förslaget innehöll, att en armå, som ockuperade ett fiendtligt land, kunde fordra, att de offentliga tjenstemännen fortsatte att utöfva sina embeten under dess kontroll och att den egde riktighet att taga ed af dem. Detta förslag behandlades af komitn den 12 dennes och då det icke rönte något understöd, ersattes det af en artikel, som stadgar att embetsmän, som uppmanas och samtycka att förblifva vid sina embeten skola åtnjuta skydd af den infallande och icke skola kunna afskedas, om de ej svika de förbindelser, de åtagit sig. Förslaget ville också, att ockupationsarmen skulle ega rättighet att upptaga redan beslutna skatter. General Voigts Rhetz föreslog, att i händelse man ej kunde upptaga de redan befintliga skatterna, lika stora belopp skulle kunna utskrifvas, och att armån skulle kunna upphäfva vissa skatter och pålägga andra, Efter någon diskussion antog komitn en artikel, som bemyndigar att upptaga bestående skatter och att pålägga, om detta befinnes omöjligt, nya skatter, så vidt som möjligt öfverensstämmande med herrskande bruk och former, samt att dessa skatter skola användas för administrativa utgifter till det belopp, till hvilket landets regering var förbunden att använda dem, I sammanträdet den 13 slöt sig den portugisiska delegerade till den af Belgien, Spanien, Holland och Schweiz afgifna reservationen mot hvarje förslag, som kan minska dess försvarsmedel. Vid behandlingen af den artikel, som bemyndigar inkräktaren att sätta sig i Sesittning af regeringen tillhöriga kapital, vapen och förråd, framstäldes en fråga om betydelsen i detta fall af ordet kapital, och på general Voigts Rhetz uppmaning öfverenskoms, att all egendom, som tillhör individer eller korporationer, ehuru hefintlig i statskassan, skulle respekteras. Med afseende på fiendens rättighet att sätta sig i besittning af jernvägsmateriel och enskildas vapen, beslöts att jernvägsmateriel, telegrafer, vapen och fartyg, som icke tillhöra staten, skulle äterställas och efter fredsslutet öfverenskommelse träffas om ersättning. Detöfverenskoms äfven, att offentlig egendom, byggnader, fast egendom, skogar och jordegendom tillhörande staten, skola administreras på ett sådant sätt som öfverensstämmer med nyttjanderättens grundsatser, och att kyrkan, korporationer eller barmhertighetsinrättningar tillhörande egendom, äfvensom konstnärliga och vetenskapliga institutioner skola behandlas som enskild egendom, På, förslag af general Voigts Rhetz beslöts, att civilkontrakt, afslutade under ockupationen skulle fortfarande gälla efter densammas upphörande, och att de respektive regeringarna skulle lemna sitt biträde att inför laga domstol förskaffa rättvisa åt dem, som ega rättigheter, hvilka förskrifva sig från ockupationstiden. Republique Francaise pro testerar. mot detta sista beslut såsom egnadt att: legalisera handel mellan inkränktarne och landets egna invåvare, eller, med andra ord, högförräderi. Att döma af de hittills offentliggjorda redogörelserna, tyckas de engelska delegerade ha åtnöjt sig med att taga en tyst del i öfverläggningarna, under det den tyske, general Voigts Rhetz, varit den, som hufvudsakligen yrkat dels utsträckningar, dels inskränkningar i det af Ryssland framlagda förslaget. I sammanträdet den 14 förekom till öfverläggning nionde artikeln af andra kapit let, hvilken lyder sålunda: En krigförandes rättigheter tillkomma icke allenast armån, utan äfven miliser och frivilliga kårer i följande fall: 1) om i deras spets står en för sina underlydande ansvarig person och de tillika sortera under öfverkommandot; 2) om de bära ett visst tyd