Aftonbladet – 27 augusti 1874, sida 3

Ja, och jag kan icke lida att resa dit. Tant säger att hade jag varit rik, som alla menniskor trodde, skulle hon ba låtit mig stanna hos vänner i London, hvilka gerhå hade omotiagit mig. Men rp blef allt helt annorlunda än hvad man väntat, ty efter pappas död befannz det, att han icke var rik, gzom man trodde, derför att han bott vid Belgrayve-Square och hade ekipage och loge på operan och många andra dyrbara saker. Det fanns ingenting alis etter honom — men det der förstår jag mig ej riktigt på — tant Deborah gör det deremot, och ni kan fyåga henne. Är det mycket långt till Skottland från London ? frågade hop, plötsligt ombytande samtalsämie. Inga afstånd äro långa i dessa ångkraftens dagar, svarade doktorn med ettle ende. Men Peggy Malloney berättade för mig att Skottland är ett så fasligt land. Tant säger, att som hon aldrig varit der, kan hon icke veta hurudant der är. Mycket rätt. Men hvar är den beskedliga qvinnan? Hvarför fins icke hon här för att taga vård om er och om alla sakerna? Tant och hon kunde ej komma öfverens. De voro jemt oense och derför afskedade tant henne. Stackrs mrs Malloney! det måste ha varit en smärtsam skilsmessa, Hon tycktas vara er djupt tillgifven. Ja, hon hads skött mig från det jag var helt liten. Hon gret mycket:och sade att hon skulle hoppa i floden från LondonBridge, om hon icke visste att hennes dåliga systerson sedan skulle komma och taga allt hvad bon sparat ihop.? Ni var säkert mycket ledsen öfver att förlora henne?: