Aftonbladet – 26 augusti 1874, sida 2

— Å Dramatiska teatern gafs i går, efter någon tids hvila, för nästan fullt hus E. Cadols fyra-akters komedi: De onyttige. Det är ett drama utan egentlig handling, en komedi, hvilken visserligen gör några ansatser för att gissla åtskilliga af tidens sociala lyten, men allt mera trampar ned sig i känslogamheters dy och derför får sin lösning genom ettsådantraptus at ädelmod, som visserligen ofta förekommer i romaner och teaterpjeser, men knappast någonsin i lifvet, och-lifvet är-ej-sämre eller mindre poetiskt för det. Kommer härtill att karaktersteckningen nästan uteslutande är lemnad i skådespelarnes händer, hvaremot, såsom fallet i allmänhet är i den nyare franska komedien, dialogen är fin och pointerad; så är det klart att styckets framgång nästan uteslutande beror pl spelet. Att det gått öfver skådebanan 28 gånger torde derför böra tillskrifvas det förtjenstfulla utfö: rande, som vid dess första upptagande kom det till del. Denna förtjenst var deremot vid gårdagens föreställning betydligt förminskad. Visgerligen framställes hufvudpersonen af hr Fredrikson med stor sanning — vi skulle endast vilja anmärka, att hans i öfrigt lyckliga sätt att säga sina repliker stundom lider af allt för stor brådska —; hr Hartman har i den andre onyttige funnit en karakter, för hvars återgifvande hans konstnärsanlag särdeles väl egna sig; och fra Swartz gifver en vacker och naturlig bild af en älskande hustru och öm syster. Flere af de öfrige medspelande lemna deremot rätt mycket öfrigt att önska. Den typ af narren de Treviere, som hr Thegerström gitver, är Visserligen rätt konseqvent, men vi tro ej att denne sengångare af Schumrick i Slägtingars här är rätt på sin plats. Uppkomlingenbaronen skall visserligen vara naiv i sitt sjelfförtroende, men har dock varit för mycket med i verlden för att vara så fåraktigt enfaldig, som han här framställes. Hr Hedins Mesnard är ej