Aftonbladet – 25 augusti 1874, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Gamla minvnesmirken försvinna det ena efter det andra, anmärker Ner. Alleh. Så har helt nyligen, vid pågående förbättring af handlanden Edenholms gård vid stora torget i Örebro, blifvit borttagen en öfver en källardörr anbragt sten, å hvilken fanns inhugget: THOMAS KLERCEK ANNA GEIJER ANNO 1662. Denne Klerck var borgmästare i Örebro, död 1683. Det är efter honom Klercklyckann fått sitt namn. Likaså har under pågående ombyggnad af gamla skolhuset blifvit nedtagna tvenne stenar med inskrifter, den ena af dem tolkande att biskop Johannes Rudbeckius bidragit till skolhusbyggnadens förbättrande anno 1662; och den andra att borgmästaren Magnus Callander (begrafven i Örebro kyrka 1695) nedlagt möda och omsorg för samma byggnads försättande uti ett ändamålsenligt skick anno MDCXCV. — Hvar träffade kulan? Man har hittills inbillat sig, att Bismarck vid mordförsöket i Kissingen träffades af skottet i ena tummen, men att så icke varit fallet framgår af åtskilliga skrifvelser till fursten, hvilka dock göra det pierst vanskligt att bestämma hvar kulan egentigen träffade. Medborgarne i en liten stad med det poetiska namnet Rosenheim ha nemligen meddelat fursten att skottet träffat dem i hjertat. Invånarne i den icke mindre idylliskt beämnda staden Friedberg gå ännu längre, De säga i brefvet till fursten helt enkelt: Skottet älde det tyska riket. Gud, som två gånger eskyddat Ers Excellens, hålle sin hand öfver det!s Häraf tyckes nästan framgå, att kulan hvarken träffade Bismarcks finger eller Rosenheimarnes hjerta, utan befinner sig någonstädes i hjertat af det stora tyska riket.