Aftonbladet – 24 augusti 1874, sida 4

då i dessa en mycket framstående rol och oft nog hade hon tillfredsställelse att se sina af sjuk dom och plågor förut utmattade offer på de högsta uppskakade lemna detta jordiska. Si egentliga verkningskrets hade hon valt blanc det lägre, okunniga folket. I den bostad, de hon för tillfallet vistades, utsågs en kammar till -himmelrike-, dit endast de rättroende fingc tillträde och hvars dörr egde sin väktare, son var tillsagd att noga bevaka ingången. Hä inne uppbygde man sig icke allenast med ati sjunga andliga sånger, utan äfven med att byts hjerta med frälsaren. Detta tillgick sålunda, att profetissan fattade den härtill villiga i hän derna under afsjungande af följande strof: Vi skola byta hjertan Jesus och jag; Vi skola byta hjertan, Och detta just i dag. Härefter följde ett ändlöst jubel af de troende. Stundom hände dock att dessei sin andakt blefvo störda af några spefoglar, hvilka fått tillfälle att smyga sig in i himmelriketoch med skratt och ljudliga applåder beledsagade de troendes svärmiska Htejuelser. Till taflans fullbordande-, säger brefskrifvaren, hör, att värdinnan på stället i rummet bredvid säges ha hållit ölkrog. Att äfven den lede frestaren sjelf stundom vågat sig in bland den hänryckta församlingen, framgår bland annat deraf, att då ljuset vid ett tillfälle slocknade, profetissan förklarade det vara satan, som utsläckt detsamma. Rörelse uppstår i samlingen och under allmänt rop att de satan till trots skulle visa att ljuset skulle brinna, påtändes det ånyo. Flere dylika uppträden förekommo i olika variationer. En af hennes vanliga satser var, att man icke behöfver arbeta, nog sörjer Gud för en ändock. En annan att yttersta domen just i dessa dagar vore i annalkande, o. s. v. Icke blott att å hufvudets vägnar mindre lyckligt begåfvade personer skola hafva blifvit bort blandade, såsom en smed, hvilken i anledning af hennes predikningar sett syner, utan äfven allmänt aktade bönder, som till och med af kommunen blifvit hedrade med förtroendeposter, desse hafva låtit draga sig vid näsan af äfventyrerskan. Af Saltviks kyrkoråd tillsagd att ytta ur socknen, begaf hon sig till Sunds för. samling, hvars själaherde dock snart i en embetsskrifvelse till häradets kronofogde anhöll om hennes aflägsnande från landet. Af kronobetjeningen anmodad att afflytta, har hon nu ändtligen, efter flere månaders oafbruten verksamhet, pegitvit sig till sin hemort, sedan hon genom influtna gåfvor icke allehast betäckt sina här åsamkade skulder, utan äfven hopsamlat en ej oansenlig reskassa.