Aftonbladet – 22 augusti 1874, sida 3

tro er mäktig af en så öfverlagd grymhet mot en gammal vän, Doktor Cameron tycktes på intet sätt beröras af hennes förebrbelser, tvifvelaktigt var om han ens hade hört dem, der han satt i sin favoritställning med händerna hop knäppta äfven käppknappen och hakan hvi lande på dem. MHan tycktes vara försjunker i tankar af låvgtifrån behaglig natur, att döma af det djupa vecket mellan de hopdragna, mörka ögonbrynen. Mrs Leigh blet otålig. Men, min bästa dektor, burn är det med er i dag? Jag märker att ni är vid ert sämsta lynne, eftersom ni hvarken talar eller svarar; kanske, tillade hon med en skrämd blick, har något, som jag meddelat, framkallat er oro; ni anser mit tillstånd betänkligt och tvekar att säga mig det? Doktor Cameron såg upp, men skuggorna af dystra tankar hvilade ännu öfver hang ansigte, då han svarade: Jag kommer just från ett smärtsamt skådespel — ett af sorg förkrossadt, moderlöst barn, som nästan med våld måste slitas ifrån sin döde far, hvilken denna morgon frisk och sund lemnat sin hem, OQO, min Gud, så förskräckligt! Hvilken? — Var det någon, som jag kärde? Hon böjde sig framät, ifrig och intresserad; för ögonblicket voro alla hennes egna plägor glömda. Hvad var dödsorsaken ? Hjertlidande. Hjertat? Mrs Leigh trycke konvulsiviskt banden mot venstra sidan och sjönk tillbaka i länstolen, Ack, bästa doktor, hviskade hon, dessa edra ord: förklara allt — sHa mina symptomer. Hvarför tänkte jag ej förut derpå? Doktor, fortfor hön och antog en viss högtidlig.ton, neka dertill om