Aftonbladet – 22 augusti 1874, sida 2

Då för några veckor sedan de af sparbankskamreraren Giltzan i Göteborg begångna försnillningar och bedrägerier upptäcktes och det i sammanhang dermed upplystas, att tillgreppen fortgått under loppet af flere år, frågade man sig ganska allmänt hura det kunnat vara möjligt för brottslingen att fördölja sina underslef för många års på hvarandra följande revisioner. En i vårt gårdagsblad meddelad redogörelse för hvad som hittills blifvit upplyst under den mot Giiltzan anhängiggjorda rättegången gifver nu vid handen, att han undandragit sig äfventyret af de upp:äckter, som uppmärksamma revisorer kunnat göra, helt enkelt på det sätt, att han icke tillkallat några revisorer, utan sjelf förfärdigat och sedan företett falska revisionsberättelser. Det sålunda uppdagade förhållandet är märkligt icke blott med afseende på den ljerfhet, det begångna dådet ådagalägger, atan äfven med hänsyn till beskaffenheten af den tillsyn, som den i fråga varande sparbankens styrelse utöfvat öfver den henne unförtrodda institutionens förvaltning. Det san icke undgå att väcka någon förundran, lå man erfar, att vederbörande styrelselelamöter haft, under loppet af flere år, så öga reda på hvad som tilldragit sig inom parbanken, att det varit möjligt för dem lölja det faktum, att ingen revision egde um. Det måete medgifvas, att saken låter lardt nära ctrolig, och det skulle utan tvifrel vara högeligen intressant att få utredt uru det uppgifna förhållandet kunnat vara nöjligt. Till en ordentlig revisionsförrätting hörer väl, bland annat, inventering ch granskning af de värdepapper, som tillöra den institntion, hvars förvaltning skall f revisorerne undersökas, och vid detta llfälle, om ej vid något annat, bör väl tyrelsen eller någon dess ledamot vara tilltädes för att framlemna värdepapperen. örhåller det sig så, som det blifvit upp: ifvet, att verkligen ingen revision egt rum Carl Johans församlings sparbank i Göborg, så måste således antingen det icke a varit brukligt derstädes att säkerhetsandlingarne blifvit inventerade vid de årga revisionerna; eller ock har kamreraren sam haft tillgång till det förvaringsrum, der irdepapperen funnits inlagda. Hvilketdera m varit händelsen, synes det oss i lika rad oförsvarligt. Förhållandet förtjenar ekligen att uppmärksammas, och det vore, ed hänsyn till de lärdomar och varningar, m deraf kunna hemtas, af icke ringa in. esse att få fullständigt utredt huru det gått vid förvaltningen af den sparbank, arom här är fråga. Re