Aftonbladet – 22 augusti 1874, sida 1

Handlanden, f Sjökaptenen Johan Hällberg 1797, 1874 i Skellefteå. Hvarför susar du. vind, Hvarför bleknar min kind, Hvarför dunklas mitt öga just nu? O, en aning mig följt, Har en sanning ren röjt Att du död är, min fader — 0 Du! Bruste hjertat itu, Blet det deladt i två Ja, mitt brustit! Mitt klagande ljud. Klaga dock icke nu Ty vi träffas ändå När som döden mig lotsar till Gud. Ädle fader, farväl! Hvila stilla i frid, Samma kurs, som du styrt, styra vi. Goahet låg i din själ, Ren och sann var din id, Nu din verksamhet dock är förbi. Uti jordmullen der, Dit ej öga kan se, Intet klappande hjerta kan nå Ligger han, osa så kär, Och till Gud vi nu be Att en så fridfull död en gång få. Sjuttisju år ej lätt c Pejla lifvets seglats Båt på skummande våg och i land. i Dock, du styrde så rätt, Fast nu döden sa brass Och du törnade då i Guds hand. Helig, Helig Herren är, Evig var Du, evig blir Du! Ljus och mörker Da beskär, Natten är ju dagen när Här i denna graf — ack här Siutes nu vår hjertans kär! Lif och död de äro tu. Helig, Helig, Herre Du! iStor är rymden, vid är grafven, Den oss alla fattar om. Tfrån jorden, ifrån hafven Vinkar döden snarligt: kom! Lycklig den, som så kan segla, Såsom gubben Hällberg gjort, Och se döden återspegla Lifvets värf, båd godt cch stort.