Samuel Owen och propellersystemet. Med anledning af en i vårt blad för den 7 sistlidne Juli förekommande, ingänd artikel med öfverskrift John Ericssons propellersystem och Samuel Owen har en ledamot af bestyrelsen för Owens monumertet anmo dat red, att, i samband med den i dagens n:r införda redovisning, äfven meddela nedanstående utdrag ur -Bref om Ång Båtar, Stockholm, 1816 (A. Gadeliusg),) såsom, enligt hans åsigt, ett historiskt bevis för giltigheten och befogenheten af såväl inskrifter och ristningar hk minnesvår den som i minnestalet vid aftäckningen förekommande uppgifter. Sedan den åbero pade skrifiens förf. afhandlat ängfartyg med sidebjol, fortsätter han (sid. 34 ff.) sölunda: DB detta ämne medelst tillämpning tili vårt fädernssland för er visserligen vinner ett nytt intresse, skulle mitt stillatigande om hvad hos ogs hittills blifvit tillgjordt i detta afeeende af er blifva illa upptaget. Jag går således att derom berätta hvad jag sett och vet. Vi bafva väl icke att uppvisa i denra väg pågon Fulton, som amerikanarre kunna skryta med; men vihafva deremot i hufyndstaden en mr Owen, född engelemar, af god mekanisk fallenbet och underbyggnad, som härstädes på Kungsbolmen inrättat ett betydiigt gjuteri med kngmaskin, som drifver borr-, svarfoch slipverk, och med allt hvad till en dylik inrättning kan angez nödigt. Hr Owen har förut gjort sig känd för sina flyttbara tröskma skiner, hvarå han erbåillit patent, och som redan egas af många våra landtmän i flere provinser, Undåerrättad, dels genom kor regpondens på sin hembygd, dels af hit enkomna landsmän, om den fördel man i Ergland ech i Amerika skördat af de i bruk komra brgfartygen, var hr Owen icke ser att förekaffa sig ritningar och beskrifningar på dem, Dessa har han begagnat, icke så som simpel kopist och eftergörare, utan på sätt som anstär en man med hufvud: sågem tillika uppfinnare och förbättrare. Hr Owen insåg olägenheterna för ångfartyg med hjul vid sidorna, nemligen 1) den, att om fariygen olika lastas och således gå olika djupt i vattnet, måste sidobjulen komma att nedsänkas mer eller mindre djupt, än som passar sig för deras rätta verkan; 2) den, att om man vill batjena sig at segel, jemte ångkraften, måste vid fartygets krängning, d ä. lutning åt endera sidan, förorsakad af vindens verkan p8 seglen — det ena hjulet dränkas, då det på motsatta sidan, som knappast rörer vattnet, således båda blifva för det mesta overksamma; hvilka olägenheter äfven i den grad vid detta slags fartyg låtit känna fig, att reglen måst nästan alldeles afläggas, och att lastningen måst inskränkas till det bestämda djupgående, som hjulen fordrat. Hr Owen föll på en helt olika id, den nemligen att med ett hjul af annan be ekaffenhet, placeradt vid fartygets bakstam och befinnande sig helt och håället uvder vattnet, fortskynda fartyget. De nyssnämnda olägenheterna undanröjdes härigenom; ty, huru starkt fartyget krängde och huru det ock lastades, måste hjulet i denna ställning, alltid göra samma effekt. Hr Owen resonerade så här: Hjulet vid en underfalls-vattenqvarn, omvrides af en ström, som rörer en del at dess periferi. Hjulet af en väderqvarn, hvars yta står snedt emot vind-strömmenr, och som helt och hället finnes nedsänkt i denna ström, omyrides också af denna påverkar. Då nu det förstnämnda bjulet, appliceradt till ett fartyg och omdrifvet af ångkraft, gifver fartyget fart, så måste nödvändigt det andra slags hjulet, nedsänkt i vatten, som gör starkare motstånd än luften, med ängkratt omårifvet, likaledes gifva fart åt fartyget. För att utröna verkliga förhållandet härmed, apterades till bakstammen af en vanlig hand åre-båt, ett litet hjul af vid pass 3 qvarters diameter, med 4 vingar eller skoflar, ställda snedt emot vattnet, på samma sätt som wvingarne på en väderqvarn, emot den påfallande vinden. Detta hjul rörde sig bakom båten, under vattnet, på en jern-axel, som gick in genom bakstammen uti båten, der den tillika med hjulet omdrejades af 2:ne man, medelst en vind, genom utvexlad rö relse. Båten framdrefs verkligen genom hjulets omdrejning, med en hastighet af 180 3) Förf. till detta arbete, som tecknar sig B., lär vara sedermera bergsrådet Broling.