ör kommissionslandtmätaren P. G. Hogner 1tfärdade konstitutorial att tills vidare vara usterare af mått och vigter i Stockholms läns andra justeraredistrikt. (P. T.) — Utländskt omdöme om Sverige. Journal des Debats meddelar ett, den 8 denres lateradt bref från Stockholm, skrifvet af en fransk deltagare i den arkeologizka kon gressen. Brefskrifvaren yttrar bland annat om de svenska kongressmedlemmarnes lätthet att uttrycka sig på franska språret: Talarne måste hålla sina föredrag på fran ska, och allmänt beundrades den lätthet och elegans, hvarmed svenskarne tala vårt språk. Det är en frivillig hyllning, som har ingif vit oss djup tacksamhet, och hvilken vi ha bättre uppfattat i Stockholm än i Paris: fosterlandskänslan är desto lifligare, ju längre bort ifrån fäderneslandet man befinner sig. Särdeles betagen är främlingen i Stockholms vackra belägenhet. Han hade en dag begifvit sig, såsom han uttrycker sig, upp på de berg, som dominera staden (förmodligen Mosebacke). Det beundrans värda skådespel som visade sig för mina blickar, kom mig att för en stund glömma stenbldern, utbrister han och beskrifver derefter med några postiska och målande ord de taflor, Stockholm och dess omgifningar upprullade för hans ögon. Till slut yttrar han i anledning atöfverståthållarens välkomsthelsning vid den första festen på Hasselbacken: Vi fransmän ha icke att beklaga oss öfver den andel, vi fått i den svenska gästfriheten; våra olyckor ha icke beröfvat oss de:ta trofasta folks aktning och vänskap. I ett bref af den 14 d:s redogör samme korrespondent för sitt besök i Upsala och sammanfattar till slut i följande ord det in: tryck, han meiförde derifrön: Då jagigår morgse återkom från Upsala, intogs jag a: djup tacksamhet för det broderliga bemötande jag hade rönt och en verklig beun dran för detta gamla universitet, der sam lifvet och frånvaron af verldsliga nöjen och affärer äro så gynsamma för arbetet och utveckla så ädla tänkesätt.