Aftonbladet – 20 augusti 1874, sida 2

— Målet mellan riksgäldskontoret och Höganäs stevkols-aktiebolag. Då denna rättegång, såsomtillkommen i följd af statsrevisionens homställav och riksåagens beslot, har ett allmännars introsse, meddela vi här, efter P. T., Lugguie häradträtts den 22 sistl. Juli deri gifsa utslag, hvilket är af följande lydelse: Genom de å kärandesidan i målet företedda handlingar finner häradsrätten det vara styrkt, tt — sedan rikets ständer vid 1823 års riksdag besIntit, att statsverkets fordran hos framlidne excellensen grefve Erik Ruuths sterbhus, till belopp af etthundra nittionis tusen femhundrasextio riksdaler banko, med derå löpande ränta, finge afskrifvas och till understöd för Höganäs stenkolsgrufyebolag på intressenterna deri öfverlåtas, mot vilkor, bland andra, att bolaget om besörjde teckning och upphörd af en fond; stor två hundra tusen riksdaler banko, som på före skrifvet sätt skulle till grufdriften användas och att bolaget skulle till staten erlägga: när stenkolsverket lemnade en vinst af minst 8 procent, en procent; då vinsten uppginge till 10 procent, två procent, samt vid 12 procent och derutöfver, tre procent, hvarå bolaget, efter det nya aktieteckningen skett, borde afgifva sin förbindelse; — intressenterna såväl i gamla Höganäsbolaget som i det nya, hvilket af det äldre öfvertagit stenkolsverket, vid sammanträde inför hrr fullmäktige i riksgäldskontoret den 20 Maj 1829 antagit berörda för penningeunderstödets erhållande faststälda vilkor, hvarefter medlen, iden ordving rikets ständer vid 1829 års riksdag stadgat, blifvit till bolaget utlemnade, enligt vederbörliga qvittenser af den 23 Maj 1829, den 3 Maj 1830 och den 19 Mars 1833; och ehuru genom företedda utdraget af Höganäs stenkolsverks räkenskaper för åren 1830 till och med 1872 är utredt, att bolagets vinst under nio af dessa år uppgått till 8 procent och under tre år till 12 procent, i följd hvaraf den andel i vinsten, som statsverket sig förbehållit, skulle utgöra femtiofyra tusen riksdaler riksmynt; dock som k. förordningen den 4 Mars 1862 stadgar, att hvar, som hos annan eger fordran, skall den genom stämning, lagsökning eller eljest skriftligen eller muntligen hos gäldenären kräfva, eller tillkännagifva, inom tio år från den dag, fordringen tillkom, samt, derest fordringen ej är till betalning förfallen så tidigt, att den inom tio år kräfvas kan, gäldenären derom erinra, allt vid äfventyr att hafva sin talan mot gäldenären förlorat; men det å kärandesidan icke är visadt, at riksgäldskontoret efter 1829, då dess ifrågavatande fordran hos Höganäs stenkolsverk ostridigt tillkom, densamma hos svarandebolaget anmält, eller eljest sökt göra gällande förr, än genom den till direktionen för stenkolsverket den 24 Oktober 1872 aflåtna skrifvelse, och således ej ens inom tio år efter det åberopade 1862 års k. förordning utfärdades; pröfvar häradsrätten, med ogillande af gmnlngspåatäendet, rättvist svarandebolaget från riksgäldskontorets ifrågavarande kraf befria. Talaa mot detta utslag kommer att at riksgäldskontoret fulltöljas till k. hofrätten öfver Skåre och Blekinge.